Dyk ner till Gribshunden

Vraket efter det danska 1400-talsskeppet Gribshunden ligger på cirka 9 till 10 meters djup. Följ med ner under havsytan och upptäck vrakplatsen.

Efter 500 år på havets botten har många av skeppets delar fallit sönder och ligger utspridda över vrakplatsen.

Gribshunden och olyckan som förändrade makten i Norden

Det var midsommartid år 1495. Den danska kungen Hans seglade från Köpenhamn med en stor flotta av skepp. Målet var Kalmar. Där skulle han möta det svenska rådet och bli kung även över Sverige. Om allt lyckades skulle Kalmarunionen återupprättas och hela Norden styras av en och samma kung.

Kung Hans färdades ombord på sitt finaste skepp. Det var stort, tungt beväpnat och fullt av kunglig prakt. Skeppet hette Gribshunden. Ombord fanns kanoner, soldater, hovmän och kungens viktigaste ägodelar. Där fanns också alla dokument och avtal som behövdes för att göra honom till unionskung. Allt var förberett. Resan var politiskt avgörande.

Men ombord fanns också en man som såg världen på ett annat sätt än soldaterna och sjömännen.

Gribshunden - Kungaskeppet som exploderade

Så här kan Gribshunden ha sett ut. Klicka på ledtrådarna för att undersöka skeppet!

Så kan Gribshunden ha sett ut. Bilden är en tolkning baserad på historiska källor och arkeologiska fynd.

Magikern som varnade kungen

Enligt en samtida krönika av Reimar Kock från Lübeck fanns kungens matematiker och stjärntydare ombord på Gribshunden. Han studerade himlen och tolkade tecken i stjärnorna. Det gick rykten om att han var en magiker eller trollkarl.

När flottan kom in i Blekinge skärgård såg det ut att bli oväder. Skeppen sökte skydd bakom Stora Ekön som på den tiden tillhörde Danmark. Magikern hade sett ett märkligt tecken på himlen. Han tolkade det som en varning och uppmanade kungen att genast lämna skeppet.

Kung Hans lyssnade. Han steg ner i en mindre båt och rodde bort från Gribshunden. Kort därefter började skeppet brinna. Elden spred sig snabbt till krutförrådet. En våldsam explosion följde. Gribshunden sprängdes och sjönk.

Magikern var kvar ombord. Enligt en annan skriftlig källa kastades han högt upp över masterna i explosionen och försvann. Kungen överlevde.

Ögonvittnet som såg skeppet sprängas

Kung Hans hovman Tyge Krabbe var på plats när olyckan inträffade. Han såg med egna ögon hur Gribshunden exploderade sommaren 1495. Tyge Krabbe berättade om händelsen i ett brev som han skrev ungefär tjugo år senare. I brevet angav han fel årtal, 1494, vilket kan bero på att det gått lång tid sedan olyckan.

När forskare jämför hans berättelse med andra skriftliga källor och med arkeologiska fynd kan de ändå se att beskrivningarna stämmer väl överens. På så sätt går det att komma närmare vad som verkligen hände.

Vraket på havsbotten

Vraket av Gribshunden ligger i dag på grunt vatten utanför Stora Ekön i Blekinge. Skeppet sjönk så nära ytan att masterna stack upp över vattnet. Därför kunde man tidigt bärga master, segel, rep, kanoner och värdefulla föremål.

Ändå finns mycket kvar. Marinarkeologer har undersökt vraket försiktigt lager för lager. De har hittat spår av tunnor, ved, kärl, knappar, glas, läder, metallföremål, armborstpilar, silvermynt och trasiga tallrikar av både trä och tenn.

Man tror att omkring 150 sjömän och soldater fanns ombord. Ingen vet hur många som omkom i explosionen.

Gripshundens monster bärgas. När träskulpturen skulle tas upp ur vattnet lade man den på en vagga så den inte skulle skadas. Foto: Ingemar Lundgren

Här mäter marinarkeologen bjälken med träskulpturen och gör anteckningar. Det finns både ”papper” och pennor som fungerar under vattnet! Foto: Johan Rönnby

Ett nytt sätt att bygga skepp

Gribshunden var byggt med en teknik som kallades kravellbyggnad. Till skillnad från vikingaskeppens klinkteknik, där plankorna låg omlott, satt plankorna här kant i kant mot kraftiga spant. Det gjorde skeppet tyngre men stabilare.

Denna teknik var nödvändig när skeppen blev större, fick flera master och bar tunga kanoner. Kravellbyggda skepp kunde segla över öppna hav och bära stora laster.

När Christofer Columbus seglade över Atlanten år 1492 använde han kravellbyggda skepp av samma typ som Gribshunden. Dessa fartyg gjorde de stora upptäcktsresorna och kolonisationen möjlig. Gribshunden är ett av mycket få sådana skepp från 1400 talet som finns bevarat i dag.

Skeppet med det märkliga namnet

Skeppet hette ursprungligen Griffen, från latinets Griffone. En grip är ett sagodjur med lejonkropp och örnhuvud, ibland med drag av en drake. Senare började skeppet kallas Gribshunden, en sammanslagning av grip och hund.

År 2015 hittade marinarkeologer en träbjälke från skeppets för. Den föreställer ett skrämmande monster med öppet gap, vassa tänder och ett människohuvud i munnen. Figuren var troligen målad i starka färger. Sådana skräckfigurer användes för att inge rädsla och visa makt, precis som vikingarnas drakhuvuden.

Kungliga föremål i vraket

Vid vraket har marinarkeologerna hittat en mängd föremål. Arkeologerna har också försiktigt grävt sig ner bit för bit i vraket. De har hittat ännu fler föremål som ligger över varandra. Dykarna har också sett spår av att man tidigt bärgat både master, segel, rep, kanoner och säkert även dyrbara föremål från skeppet. Gribshunden sjönk nämligen på grunt vatten och masterna stack upp över vattenytan. Därför var det lätt att bärga föremål från skeppet.

En del tunnlock har bomärken som ofta visade vem som ägde tunnan och dess innehåll. Foto: Blekinge Museum

På Blekinge Museum visar man lavetter, de trästockar där de bortrostade kanonerna legat. Foto: Brett Seymour

Ett nytt sätt att bygga skepp

Gribshunden var byggt med en teknik som kallades kravellbyggnad. Till skillnad från vikingaskeppens klinkteknik, där plankorna låg omlott, satt plankorna här kant i kant mot kraftiga spant. Det gjorde skeppet tyngre men stabilare.

Denna teknik var nödvändig när skeppen blev större, fick flera master och bar tunga kanoner. Kravellbyggda skepp kunde segla över öppna hav och bära stora laster.

När Christofer Columbus seglade över Atlanten år 1492 använde han kravellbyggda skepp av samma typ som Gribshunden. Dessa fartyg gjorde de stora upptäcktsresorna och kolonisationen möjlig. Gribshunden är ett av mycket få sådana skepp från 1400 talet som finns bevarat i dag.

Skeppet med det märkliga namnet

Skeppet hette ursprungligen Griffen, från latinets Griffone. En grip är ett sagodjur med lejonkropp och örnhuvud, ibland med drag av en drake. Senare började skeppet kallas Gribshunden, en sammanslagning av grip och hund.

År 2015 hittade marinarkeologer en träbjälke från skeppets för. Den föreställer ett skrämmande monster med öppet gap, vassa tänder och ett människohuvud i munnen. Figuren var troligen målad i starka färger. Sådana skräckfigurer användes för att inge rädsla och visa makt, precis som vikingarnas drakhuvuden.

Kungliga föremål i vraket

Vid vraket har marinarkeologerna hittat en mängd föremål. Arkeologerna har också försiktigt grävt sig ner bit för bit i vraket. De har hittat ännu fler föremål som ligger över varandra. Dykarna har också sett spår av att man tidigt bärgat både master, segel, rep, kanoner och säkert även dyrbara föremål från skeppet. Gribshunden sjönk nämligen på grunt vatten och masterna stack upp över vattenytan. Därför var det lätt att bärga föremål från skeppet.

 


  • Studera 3D-modellen av dryckeskärlet noggrant.
  • Vilka spår kan du se av hur föremålet har använts, till exempel slitage, skador eller lagningar?
  • Vad kan dessa spår berätta om människorna som använde det ombord på skeppet?
  • Varför tror du att ett sådant föremål fanns på ett krigsskepp som Gribshunden?

Många tunnor

Idag har vi kartonger av papp, samt säckar, väskor och stora kassar av plast. På medeltiden hade man tunnor av trä i stället både för torra och våta varor. I skeppet har man hittat många olika storlekar på tunnor. En del av dem är har en bränd insida som var vanligt i vin- och öltunnor. Ölet var viktigt och användes som ett livsmedel som gav energi. Ölet i tunnor höll sig bättre än vatten som lätt blev dåligt. På örlogsskeppen var det vanligt att dricka 3-4 liter öl om dagen. Skeppsölet var alkoholsvagt, så besättning blev inte berusad.

Kungen Hans sons ringbrynja?

Ett spännande fynd är rester av en ringbrynja, en skyddsrustning av tusentals små järnringar. Det som finns kvar och som inte rostat sönder av ringbrynjan är den nedersta delen av en ärm. De ringarna skulle vara vackrare och var därför gjorda av mässing. Ringbrynjan måste ha varit ovanligt fin och verkar vara liten, kanske gjord för en ung person. Vi vet inte om kung Hans kan ha haft sin familj med till Kalmar. Men det är inte orimligt att ringbrynjan kan ha tillhört hans äldsta son kronprinsen Kristian. Han var då tretton år gammal och kan ha varit med för att lära sig hur man förhandlade som kung. Vi vet inte om han deltog, men vad vi vet är att Kristian blev kung över Kalmarunionen efter sin far 1513. Efter Stockholms blodbad 1520 kom han att i Sverige kallas för Kristian Tyrann.

Ringbrynjans kedjor av mässing från Gribshunden. Foto: Max Jahrehorn/Blekinge Museum.

Till vänster: Ringbrynjans kedjor av mässing från Gribshunden. Foto: Max Jahrehorn/Blekinge Museum. Till höger: En typisk ringbrynja från 1400-talet där de nedersta kedjorna är av mässing. Foto: Metropolitan Museum of Art