Kungaskeppet som exploderade

Ett nytt sätt att bygga skepp

Gribshunden var byggt med en teknik som kallades kravellbyggnad. Till skillnad från vikingaskeppens klinkteknik, där plankorna låg omlott, satt plankorna här kant i kant mot kraftiga spant. Det gjorde skeppet tyngre men stabilare.

Denna teknik var nödvändig när skeppen blev större, fick flera master och bar tunga kanoner. Kravellbyggda skepp kunde segla över öppna hav och bära stora laster.

När Christofer Columbus seglade över Atlanten år 1492 använde han kravellbyggda skepp av samma typ som Gribshunden. Dessa fartyg gjorde de stora upptäcktsresorna och kolonisationen möjlig. Gribshunden är ett av mycket få sådana skepp från 1400 talet som finns bevarat i dag.

Skeppet med det märkliga namnet

Skeppet hette ursprungligen Griffen, från latinets Griffone. En grip är ett sagodjur med lejonkropp och örnhuvud, ibland med drag av en drake. Senare började skeppet kallas Gribshunden, en sammanslagning av grip och hund.

År 2015 hittade marinarkeologer en träbjälke från skeppets för. Den föreställer ett skrämmande monster med öppet gap, vassa tänder och ett människohuvud i munnen. Figuren var troligen målad i starka färger. Sådana skräckfigurer användes för att inge rädsla och visa makt, precis som vikingarnas drakhuvuden.

Kungliga föremål i vraket

Vid vraket har marinarkeologerna hittat en mängd föremål. Arkeologerna har också försiktigt grävt sig ner bit för bit i vraket. De har hittat ännu fler föremål som ligger över varandra. Dykarna har också sett spår av att man tidigt bärgat både master, segel, rep, kanoner och säkert även dyrbara föremål från skeppet. Gribshunden sjönk nämligen på grunt vatten och masterna stack upp över vattenytan. Därför var det lätt att bärga föremål från skeppet.

Ett nytt sätt att bygga skepp

Gribshunden var byggt med en teknik som kallades kravellbyggnad. Till skillnad från vikingaskeppens klinkteknik, där plankorna låg omlott, satt plankorna här kant i kant mot kraftiga spant. Det gjorde skeppet tyngre men stabilare.

Denna teknik var nödvändig när skeppen blev större, fick flera master och bar tunga kanoner. Kravellbyggda skepp kunde segla över öppna hav och bära stora laster.

När Christofer Columbus seglade över Atlanten år 1492 använde han kravellbyggda skepp av samma typ som Gribshunden. Dessa fartyg gjorde de stora upptäcktsresorna och kolonisationen möjlig. Gribshunden är ett av mycket få sådana skepp från 1400 talet som finns bevarat i dag.

Skeppet med det märkliga namnet

Skeppet hette ursprungligen Griffen, från latinets Griffone. En grip är ett sagodjur med lejonkropp och örnhuvud, ibland med drag av en drake. Senare började skeppet kallas Gribshunden, en sammanslagning av grip och hund.

År 2015 hittade marinarkeologer en träbjälke från skeppets för. Den föreställer ett skrämmande monster med öppet gap, vassa tänder och ett människohuvud i munnen. Figuren var troligen målad i starka färger. Sådana skräckfigurer användes för att inge rädsla och visa makt, precis som vikingarnas drakhuvuden.

Kungliga föremål i vraket

Vid vraket har marinarkeologerna hittat en mängd föremål. Arkeologerna har också försiktigt grävt sig ner bit för bit i vraket. De har hittat ännu fler föremål som ligger över varandra. Dykarna har också sett spår av att man tidigt bärgat både master, segel, rep, kanoner och säkert även dyrbara föremål från skeppet. Gribshunden sjönk nämligen på grunt vatten och masterna stack upp över vattenytan. Därför var det lätt att bärga föremål från skeppet.

 

Många tunnor

Idag har vi kartonger av papp, samt säckar, väskor och stora kassar av plast. På medeltiden hade man tunnor av trä i stället både för torra och våta varor. I skeppet har man hittat många olika storlekar på tunnor. En del av dem är har en bränd insida som var vanligt i vin- och öltunnor. Ölet var viktigt och användes som ett livsmedel som gav energi. Ölet i tunnor höll sig bättre än vatten som lätt blev dåligt. På örlogsskeppen var det vanligt att dricka 3-4 liter öl om dagen. Skeppsölet var alkoholsvagt, så besättning blev inte berusad.

Kungen Hans sons ringbrynja?

Ett spännande fynd är rester av en ringbrynja, en skyddsrustning av tusentals små järnringar. Det som finns kvar och som inte rostat sönder av ringbrynjan är den nedersta delen av en ärm. De ringarna skulle vara vackrare och var därför gjorda av mässing. Ringbrynjan måste ha varit ovanligt fin och verkar vara liten, kanske gjord för en ung person. Vi vet inte om kung Hans kan ha haft sin familj med till Kalmar. Men det är inte orimligt att ringbrynjan kan ha tillhört hans äldsta son kronprinsen Kristian. Han var då tretton år gammal och kan ha varit med för att lära sig hur man förhandlade som kung. Vi vet inte om han deltog, men vad vi vet är att Kristian blev kung över Kalmarunionen efter sin far 1513. Efter Stockholms blodbad 1520 kom han att i Sverige kallas för Kristian Tyrann.