Den sista resan

För ungefär 1300 år sedan, långt innan den tid vi kallar vikingatiden, seglade en grupp nordiska  krigare ut över Östersjön. De tros ha kommit från Sveariket eller Gotland, med glänsande svärd, sköldar och målade segel. Målet var ön Ösel, dagens Saaremaa i Estland. Där väntade något som skulle förändra historien.

Slaget på stranden

På stranden nära den lilla byn Salme gick något fruktansvärt fel. Forskare tror att männen hamnade i en väpnad konflikt, kanske ett bakhåll. Pilar flög genom luften, svärd slog mot sköldar, och rop ekade över vattnet. När striden var över låg 41 män döda.

De få som överlevde hann bara göra en sak innan de själva måste fly. De drog upp två skepp på stranden och lade kropparna i båtarna. Vissa låg stilla, andra satt kvar som om de ännu höll i sina vapen. Runt dem lade de svärd, spjut, sköldar, mat, hundar, rovfåglar och spelpjäser. Sedan täckte de skeppen med sand och sten.

De glömdes sedan bort. I över tusen år.

Upptäckten

Det var en vanlig septemberdag år 2008. Några vägarbetare höll på att bygga en cykelväg vid skolan i byn Salme. När grävmaskinen skrapade i marken följde något vitt med upp. Det såg ut som ben. Först trodde man att de kom från soldater som dött under andra världskriget, det hade ju utkämpats ett stort slag här år 1944.

Men en expert på krigsgravar såg något märkligt. Mellan benen låg en spets av järn, ett gammalt spjut. Arkeologer kallades dit och snart hittade de rader av små järnnitar i jorden. Det var resterna av ett skepp. När de fortsatte gräva fann de ett till. Två skepp, två gravar.

Det mindre skeppet, som fick namnet Salme I, innehöll sju män. Det större, Salme II, hela trettiofyra. Några låg i rader, andra i tre lager ovanpå varandra. De översta kropparna hade täckts med träsköldar. Några hade fortfarande sina svärd i händerna.

Efter slaget

Vi vet inte vem som vann striden eller varför den utkämpades. Men fynden visar att de överlevande visade respekt. Skeppen drogs upp mellan 130 och 170 meter från stranden. Kropparna lades noggrant i ordning och båtarna fylldes med sand och jord. Några svärd hade böjts innan de lades ned. Troligen som offer till gudarna eller för att ingen annan skulle kunna använda dem.

När arkeologerna undersökte skeletten såg de tydliga tecken på strid: hugg i armar, skärsår i skallar, krossade axlar. Men de såg också något annat, gemenskap, ritual och omsorg. Begravningen hade varit planerad, inte påskyndad. De hade tagit sig tid att hedra sina döda.

Vikingar före vikingarna

Fynden i Salme förändrade synen på Nordens historia. De visar att nordiska krigare seglade österut över Östersjön redan före den tid vi brukar kalla vikingatiden. 

Vad är en båtgrav?

Från och med 500-talet började viktiga personer i Nordeuropa ibland begravas i båtar. Det kallades för båtgravar. Ofta var det bara en person som begravdes i varje båt, men ibland kunde det vara upp till fyra.

I mitten av båten byggdes ibland ett tält eller ett litet rum där den döda personen lades tillsammans med fina saker. Det kunde vara vapen, smycken, redskap, mat och till och med djur som hästar, hundar eller fåglar. Sedan täcktes graven med sand eller jord så att det blev en hög.

Under vikingatiden blev båtgravar vanligare. Då fanns både mycket fina gravar med många saker – och enklare gravar i små båtar utan några gåvor.

Idag har man hittat över 600 båtgravar från både vendeltiden och vikingatiden. Många av dem låg nära gårdar där de döda hade bott. Både kvinnor och män kunde få båtgravar.

Men innan fyndet i Salme visste forskarna inte hur krigare begravdes om de dog under en sjöresa. Därför är upptäckten i Salme så speciell!

Gravgåvor till vikingakrigare

Vikingarna trodde att livet fortsatte efter döden. Därför lade man saker i gravarna som de döda kunde behöva i dödsriket. I skeppen i Salme har arkeologerna hittat mängder av sådana gravgåvor – saker som visar hur vikingarna levde, stred och såg på livet efter detta.

Svärd – krigarens viktigaste vapen

I skeppen fanns över 40 svärd. De flesta var eneggade, men det fanns också flera tveeggade svärd – långa och raka, vissa nästan en meter långa. Några svärd var väldigt fina, med handtag dekorerade i guld, brons och ibland ädelstenar. Ett särskilt värdefullt svärd var ett så kallat ringsvärd, där en liten ring vid handtaget symboliserade ett löfte från en kung till en hövding.

En krigares gravgåvor

Ett skelett låg lite avsides i det stora skeppet, så det var lätt att se vilka föremål som hörde till honom. Vid hans sida låg ett svärd, en kam, glaspärlor, ett bågspänne och en brynsten för att vässa vapen. Han hade också med sig ett köttstycke – kanske som mat till dödsriket. Mannen var cirka 30–40 år, 177 cm lång och hade skador efter svärdshugg i armarna.

Pilar – dödliga och farliga

I gravarna hittades över 80 pilspetsar. Vissa hade använts i striden, andra var nedlagda som gravgåvor. En man hade en pilspets kvar i höften. Pilspetsarna var gjorda av järn och låg ibland i samlingar, som om de legat i ett pilkoger.

Ett ovanligt fynd var en treuddig pilspets som kunde tändas och användas som brandpil – perfekt för att skjuta in eld i fiendeskeppens segel!

Kammar – inte bara för utseendet

Arkeologerna hittade flera kammar i skeppen, tillverkade av horn från ren eller älg. De var vackert dekorerade och ungefär 20 cm långa. Vikingarna tyckte det var viktigt att vara prydliga. Kammar användes både till hår och skägg – och för att ta bort löss.

Verktyg på resan

I gravarna fanns också praktiska saker som en liten yxa, en träfil (rasp), sax och brynstenar. De användes för att arbeta med trä, klippa tyg och vässa vapen.

Spel och spelpjäser i gravarna

I båda skeppen i Salme hittade arkeologerna massor av spelpjäser och tärningar. Spelpjäserna var halvrunda och gjorda av olika djurmaterial, som valben, nötkreatur och till och med valrossbete. Tärningarna var tillverkade av horn eller tand från djur.

Vikingarna tyckte om att spela spel. Ett av de mest populära spelen hette hnefatafl och var ett strategispel – ungefär som schack. I Salme hittade man flera kompletta uppsättningar med spelpjäser och speciella kungapjäser. I det större skeppet fanns 251 spelpjäser och flera tärningar. En krigare hade en påse med spelpjäser i knät när han begravdes.

Rovfåglar – jakt och status

I skeppen hittades ben från rovfåglar, som sparvhök, duvhök, pilgrimsfalk och tatarfalk. De flesta hade huggits huvudet av – ett tecken på att de offrats som gravgåvor. Vissa fåglar hade brutna ben som hade läkt, vilket visar att de hade blivit omhändertagna. Det tyder på att de var dresserade jaktfåglar, något som var mycket fint och dyrbart. Att ha en jaktfågel var en statussymbol.

Hundar – trogna följeslagare

I det större skeppet hittades skelett från sex hundar. De var i olika storlekar, och forskare har sett att de inte kom från platsen, utan hade rest med skeppet. Troligen följde de med sina ägare ut på resan – och i döden. Två hundar låg bredvid en krigare, en annan låg i två delar. Hundar användes ofta till jakt och vikingarna verkade ha värderat dem högt.

Efter slaget – begravning i skepp

Vi vet inte vem som vann slaget, men de överlevande vikingarna hann begrava sina fallna vänner. De la kropparna i skeppen och fyllde dem med sand och grus. Vissa vapen hade förstörts innan de lades i graven – kanske för att ingen annan skulle kunna använda dem.

Det mindre skeppet drogs upp 170 meter från vattnet, det större 130 meter. Det är oklart om man reste en gravhög ovanpå skeppen.

Vad trodde vikingarna om livet efter döden?

Vikingarna trodde att livet fortsatte efter döden. Den som dog i strid kunde hamna i Valhall, där de tränade på dagen och festade på kvällen. Andra kunde komma till Frejas boning, Folkvang. De som drunknade i havet togs av havsgudinnan Ran. Men den som dog av sjukdom hamnade i Hel, ett kallt och mörkt rike. Därför ville många dö i strid – det ansågs hedervärt.