Vårt hav, vårt ansvar!

Ytan på vår planet består till 70% av hav och sjöar. Haven är en förutsättning för det liv som finns på den resterande ytan, 30% land.

Livet uppstod i vatten för 4 miljarder år sedan. Det var encelliga organismer, bakterier och alger. Dessa första alger började sedan producera det syre som skulle bli helt avgörande för livet på land.

I dag binder havens mikroalger 1/3 av våra utsläpp av koldioxid. Det är vår planets största koldioxidsänka, större än jordens skogar.
Havens lagrande funktion av kyla och värme tillsammans med dess förmåga att binda koldioxid, gör att haven är nödvändiga för att stabilisera klimatet på jorden.

Hälften av det syre som finns i atmosfären produceras av mikroskopiska alger i haven. Alltså, vartannat andetag med syre som cirkulerar runt i vår kropp och ger våra celler liv, är producerat av havens osynliga alger. Det är samma hav som vi fyller med plastavfall, avfall från våra toaletter och farliga kemikalier.

Vi förväntar oss att få napp när vi fiskar. 
Vi badar, en del åker wakeboard, andra gillar farten på en vattenskoter och några seglar.
Vi vilar vår blick och våra tankar på en obruten horisont, en solnedgång, en spegelblank yta eller dånande skummande vågor i en höststorm.
Vi krigar på samma hav, ibland om havet och dess resurser.
Vi krigar om det som finns på havsbotten och de som lever i havet.

Fartygen som vi berättar om har seglat på haven, förlorat och ibland vunnit i strid, människor har dött och drunknat.

Men havets historia började innan vår. Livet i havet fanns innan våra liv började.

Östersjön är det lilla unga havet på vår jord. Som en liten vik av
jordens stora oceaner uppe i norr. Älskat av alla som bor runt det, vi
som tagit det tålmodiga och givmilda havet för givet.

Östersjön är ett litet hav jämfört med Atlanten, Stilla havet eller Indiska
oceanen. Det är ett grunt hav. Medeldjupet är bara 55 meter och det största kända djupet är 459 meter, det ligger utanför Landsort i Stockholms södra skärgård.
Det kan jämföras med Atlanten som har ett medeldjup på 3646 meter, det största kända djupet i Atlanten är 8486 meter. Östersjön har alltså en liten vattenvolym i förhållande till sina yta och långa kuster.

Östersjön är också ett ungt hav jämfört med de stora oceanerna. Den senaste istiden varade i ungefär 115 000 år. Sakta började sedan klimatet bli varmare. Det var en lång process och för ca 10 000 år sedan försvann de sista resterna av inlandsisen i norra Sverige.

När inlandsisen smälte bildades stora mängder vatten som samlades till sjöar
eller rann ut i haven. Efterhand som isen smälte ändrades hela tiden landskapet,
vissa sjöar försvann och nya bildades av isens smältvatten.

Samtidigt hade jordskorpan under isen varit nedtryckt av isens tyngd. När isen
försvann, började jordskorpan sakta resa på sig. Det gjorde att delar av det som
tidigare varit havsbotten nu hamnade på land. Denna höjning av land efter isens
avsmältning pågår fortfarande. Det är en svindlande tanke om tid, att jorden
fortfarande håller på att återta sin form efter att den sista inlandsisen försvann
för ungefär 10 000 år sedan.

I vår tid, just nu, är Östersjön ett hav med bräckt vatten, mittemellan sött och salt.
Detta betyder att Östersjöns vatten har lägre innehåll av salt, med andra ord en
lägre salthalt, jämfört med vattnet som finns i haven väster om Sverige, exempelvis Kattegatt, Skagerak och Atlanten. Det beror på att en stor del av vattnet i Östersjön kommer från floder, åar och bäckar. Det rinner från höga områden inne i landet, förbi städer och jordbruk, genom skogar, åkrar och insjöar.

Floder, åar och bäckar som vi kallar för vattendrag, för med sig allt det regnvatten som samlas upp. Regnvatten är inte salt, vi kallar det för sötvatten. Det salta vattnet kommer in i Östersjön genom de smala danska sunden Lilla och Stora bält samt Öresund, Östersjöns kontakt med de övriga stora haven är därför väldigt liten.

Det bräckta vattnet är en avgörande orsak till att det inte finns lika många arter
av växter och djur i Östersjön som i de saltare haven. Det är också orsaken till att flera av Östersjöns arter är mindre jämfört med samma arter som finns i saltare hav.

Exempelvis är blåmusslorna i haven väster om Sverige mycket
större än de i Östersjön. Däremot gör det bräckta vattnet att det finns en blandning av både salt- och sötvattensarter. Det finns fler saltvattensarter i södra Östersjön jämfört med norra Östersjön. Tvärtom gäller för sötvattensarter där fler finns i norra
Östersjön jämfört med södra Östersjön.

Området där vattendrag leder regn och avloppsvatten till Östersjön, kallas för Östersjöns avrinningsområde. Inom dessa områden runt Östersjön där människors aktiviteter påverkar havet, bor 90 miljoner människor.

För oss människor är Östersjön viktig för fiske, bad, och fritid. Östersjön har i alla tider också varit viktig för transporter, handel och resor. Förr i tiden var båtar det säkraste och effektivaste sättet att transportera varor och människor.

Östersjöns miljöer, särskilt grunda kustnära områden, är i dag hotade av olika
föroreningar som kan skada växt- och djurlivet.

Miljöföroreningarna beror just på att det bor många människor runt Östersjön,
med avlopp och utsläpp från fabriker som har runnit rätt ut i Östersjön.

Eftersom Östersjön är ett grunt hav är den totala vattenvolymen liten.
Det gör att alla gifter, föroreningar och gödningsämnen som människor släpper ut i havet får en högre koncentration.

Östersjön är på det viset ett väldigt känsligt och sårbart hav.

Överfiske är ett annat av problemen i Östersjön. Människorna runt Östersjön
fiskar upp mer fisk än den mängd som föds varje år. Det gör att den totala fiskmängden (bestånden) ständigt minskar.

Just nu befinner sig hela jorden i en period då temperaturen på vår planet stiger.
Temperaturökningen är skapad av oss människor och går onaturligt snabbt.
Vi har använt fossila bränslen, kol och olja, för att få energi till bilar, flygplan,
båtar, värme och elektricitet. När man förbränner dessa bränslen frigörs
koldioxid, CO 2 . Detta ger en ökad växthuseffekt som gör att vi får ett varmare
klimat och våra hav försuras. Jordens atmosfär blir för varm.

Den is som finns samlad vid vår planets poler smälter nu snabbt. Haven fylls då
på med mer vatten och havsytan stiger. Vissa landområden och stora städer
kommer att hamna under vatten. Miljontals människor kommer att påverkas av
detta och riskerar att bli klimatflyktingar. Denna klimatförändring går för snabbt för djur, natur och de stora ekosystemen i haven och skogarna. Ekosystemen hinner inte anpassa sig, istället är risken stor att de förstörs och dör ut. Den viktiga balansen för livet på jorden ändras.

Det är ett stort hot mot hela mänskligheten.

För haven och för Östersjön innebär klimatförändringar att salthalten späds ut,
försurningen ökar och vattnet värms upp. Strömmarna i havet som är mycket
viktiga för den ekologiska balansen i haven, kustmiljön och för klimatet kan
ändras. Växter och djur som har anpassat sig till olika miljöer under 1000-tals år
hotas nu att försvinna från vår jord. Naturen hinner inte längre med att anpassa
sig till dagens klimatförändringar, det går för fort.