En gravplats under ytan
Utforska den dränkta stenåldersboplatsen
Klicka dig runt i den interaktiva bilden och upptäck hur människor levde här innan platsen hamnade under vatten.
Du simmar ner genom det mörka, kalla vattnet. Ljusstrålarna försvinner snabbt och botten är täckt av sand och tång. Plötsligt ser du något som inte hör hemma där. Två skelett, tätt intill varandra.
Det här är Tybrind Vig, en boplats och gravplats som ligger på havsbotten väster om Fyn i Danmark. För ungefär 7000 år sedan levde människor här under stenåldern, vid en strand full av liv. När havet steg efter den senaste istiden dränktes platsen långsamt och allt som fanns där blev kvar under vatten.
När arkeologer dök ner i gyttjan hittade de skelettet av en ung kvinna, bara runt 14–16 år gammal, och ett spädbarn. De hade begravts tillsammans, troligen mor och barn. Graven var täckt av röd ockra, en röd mineralfärg som användes i begravningar under stenåldern. Det verkar som om människorna som begravde dem ville visa omsorg och respekt, på samma sätt som vi begraver våra döda idag.
Skelettdelarna visar att kvinnan var 146 cm lång. Man kan vid kvinnans bröst se resterna av ett litet barns skelett. Barnets skelett är här gråfärgat. Grafik: Hanne Lindberg, Vrak/SMTM
Fundera på:
- Varför tror du att kvinnan och barnet begravdes tillsammans?
- Vad säger graven om hur människor kände och tänkte för så länge sedan?
Marinarkeologerna mäter upp ett 7000 år gammalt skelett de hittat på botten med en gul tumstock. Foto: Hans Dal/Marine-Arkæologisk-Gruppe
När havet steg
När kvinnan levde fanns ingen havsbotten här, bara skog, ängar och sandstränder. Människorna bodde nära kusten eftersom det fanns mat, färskvatten och skydd. Men klimatet förändrades. Den stora inlandsisen som täckte norra Europa smälte. Vattnet rann ut i haven och fick Östersjöns nivå att stiga flera meter.
På bara några hundra år förvandlades stenålderns boplatser till havsbotten. De som levde här tvingades flytta längre inåt land. De tog med sig allt de kunde bära men en del saker lämnade de bakom sig.
Fundera på:
- Vad händer med våra städer om havet stiger flera meter igen?
- Hur kan vi idag förstå hur det känns att förlora sitt hem till naturen?
Livet vid viken
Tybrind Vig berättar mycket om hur människor levde för 7000 år sedan. De byggde stockbåtar av urgröpta trädstammar och paddlade ut på havet med paddlar dekorerade med mönster.
De fiskade med ljuster, ett spjut med hullingar och fångade ål, torsk och plattfisk. De jagade säl och samlade nötter, frön och örter.
I keramikskärvorna som hittats finns spår av kokt torsk blandat med groblad och örter, en sorts tidig fiskgryta. De bar kläder sydda av djurskinn och smycken av tänder och ben. Och de hade hundar som sällskap och hjälp i jakten, några av världens äldsta tama hundar.
Fundera på:
- Vad kan en fiskekrok eller en paddel berätta om människors liv?
- Hur skiljer sig stenålderns liv från ditt eget?
Havet som kylskåp
Östersjön är ett av världens bästa ställen för att bevara historia.
Det kalla, stilla och syrefattiga vattnet gör att trä, ben och växter bevaras i tusentals år.
Arkeologer kallar det för havets kylskåp.
Men nu håller kylskåpet på att gå sönder. När vattnet blir varmare växer alger snabbare. När de dör, sjunker de till botten och förbrukar syret i vattnet.
Då dör växter och djur och de gamla fynden börjar förstöras. Det som havet har skyddat i sju tusen år kan gå förlorat på bara några årtionden.
