M/S Estonia – en katastrof i närtid
Uppdatering pågår!
Från skyddade skärgårdar till öppet hav
En färja med många namn
M/S Estonia byggdes i Tyskland. När fartyget sjösattes år 1980 var det den näst största passagerarfärjan på hela Östersjön. Fartyget var 155 meter långt, 24 meter brett och hade tio däck med plats för 2000 passagerare. Färjan gick under finsk flagg med namnen Viking Sally, Silja Star mellan Stockholm och Mariehamn och Åbo samt med namnet Vasa King mellan Umeå och Vasa.
Längst fram i fören på färjan fanns en ramp och en stor lucka, som kallas bogvisir. Den kunde fällas upp och öppnas så att bilar och lastbilar lätt kunde köra av och på. Foto till vänster: Wolfgang Hägele, CC BY-SA 3.0, Wikimedia CC. Foto till höger: Foto: Andreas Lilja, Sjöhistoriska museet, SMTM.
Vasa King blev M/S Estonia
År 1993 renoverades fartyget och döptes om till M/S Estonia (Estland på engelska). Fartyget sattes in på en nystartad linje mellan Stockholm och Tallinn, Estlands huvudstad. När fartyget körde den nya sträckan på öppet hav var det inte skyddat av de svenska och finska skärgårdarna som vid fartygets tidigare rutter.
En typisk Östersjöfärja
Varje dag reste hundratals personer med M/S Estonia. Bland passagerarna fanns nöjesresande, veckopendlare och yrkeschaufförer med sina lastbilar. Passagerarna kunde roa sig på alla möjliga sätt: shoppa i butikerna, gå på restaurang och nattklubb, spela på casino, gå på bio, bada i pool och bastu. På nattklubben brukade artister och musiker uppträda. Flera av nöjeslokalerna ombord hade fortfarande öppet när fartyget började ta in vatten vid midnatt.
Nattklubben med dansgolv ombord på Estonia. Källa: Estoniasamlingen Riksarkivet
Förlisningen
Förlisningen den 28 september 1994
Kl. 19.15 (estnisk tid)
M/S Estonia lämnar Tallinn och avgår mot Stockholm. Det blåser kraftigt. Vinden ökar under kvällen till kuling på 18-20 m/s med stormvindar i byarna. Vågorna blir fyra till fem meter höga.
Kl. 01.00
Runt midnatt träffas skeppsbogen, fartygets främre del, av en kraftig våg.
Kl. 01.15
Hela bogvisiret och rampen slits loss med ett väldigt oväsen. Vatten forsar in på bildäcket. Fartyget får snabbt en kraftig slagsida.
Kl. 01.20
Motorerna slutar fungera. Ett allmänt utrymningslarm ropas ut i högtalarna.
Kl. 01.22
M/S Estonia sänder ut det första nödanropet.
Kl. 01.29
Den sista radiokontakten med andra färjor i närheten bryts.
Kl. 01.35
Slagsidan har ökat, fartyget ligger nästan på sidan i vågorna.
Kl. 01.50
M/S Estonia sjunker med aktern före.
När M/S Estonia träffades av den kraftiga vågen for Mikael Öuns väckarklocka, som var ställd efter svensk tid, i golvet. Batterierna åkte ur och klockan stannade på några minuter över midnatt. En timme senare hade M/S Estonia försvunnit i havet. Mikael Öun var en av de som överlevde. Foto: Anneli Karlsson, Vrak/SMTM
Lär dig mer om förlisningen
Estonias sista timme
Svenska.yle.fi har gjort en mycket pedagogisk och tydligt förklarande interaktiv webbsida av händelseförloppet under M/S Estonias sista timme. Sidan innehåller korta filmade intervjuer med de överlevande. Allt är på svenska, förutom två vittnesmål som är på finska. OBS! Materialet kan vara skrämmande för yngre barn.
Lär dig mer om Estonias förlisning på svenska.yle.fi (extern länk)
Nödrop från Estonia
Ljudupptagning av radiokommunikation med nödrop från Estonia till andra färjor under olycksnatten. De olika rösterna är textade på engelska. Lyssna från början till och med 4 minuter 18 sekunder in då anropen från Estonia tycks sluta.
Lyssna på hela radiokommunikationen på Youtube (extern länk)
Räddningsarbetet
Flera passagerarfärjor, som befann sig i närheten, kom till undsättning vid olycksplatsen. På grund av vinden och den höga sjön kunde fartygen inte sjösätta några livbåtar, utan enbart ett antal livräddningsflottar. De allra flesta överlevande bärgades ur vattnet, från livbåtar och livflottar med hjälp av helikoptrarnas ytbärgare. Inte bara helikoptrar från Sverige och Finland deltog utan även från Estland och Danmark. 
Ytbärgare hissas ner från helikoptern till en livräddningsflotte. Foto: Kustbevakningen/TT Nyhetsbyrån
En ytbärgare undersöker om det finns överlevande i en av räddningsflottarna som sjösattes när M/S Estonia förliste. Foto: Kustbevakningen/TT Nyhetsbyrån
Nedkylningen var en bidragande dödsorsak
I slutet av september börjar vattnet i Östersjön bli kallt. Även med flytvästar var det svårt att klara sig. När kroppen blir nedkyld minskar musklernas rörelseförmåga och därmed möjligheten att till exempel klättra upp på en livflotte. Även medvetandet påverkas. När en person som ligger i vatten till slut mister medvetandet är det svårt att hålla luftvägarna fria. Då är det många som tappar förmågan att hålla huvudet över vattenytan och drunknar. Om de som var på fartyget hade druckit alkohol eller inte verkar inte ha spelat någon större roll för om de överlevde katastrofen. Däremot var de flesta av de som omkom mycket dåligt och tunt klädda, vilket bidrog till att deras kroppar snabbt kyldes ner.
Tre av fartygets olika namn finns på flytvästen. Viking Sally på ena sidan, Wasa King och Estonia på den andra. Livvästarna var gamla och upplevdes som omoderna med för korta band. Många förlorade sina flytvästar i vattnet. Foto: Anneli Karlsson, Vrak/SMTM
Den största katastrofen på Östersjön i fredstid
Det fanns inga fullständiga passagerarlistor från olycksnatten. Mellan 1000 och 1070 personer fanns ombord. 137 av dessa överlevde. Även om siffrorna inte är helt säkra visar de att betydligt fler av männen än av kvinnorna klarade sig. Ingen kvinna över 65 år överlevde och endast 3 % av de överlevande männen var över 65 år.
Varför sjönk Estonia?
Estland, Sverige och Finland upprättade en gemensam haverikommission som utredde olyckan.
De kom fram till att M/S Estonia sjönk på grund av att fartyget höll för hög fart i den höga sjön och att bogvisirets konstruktion och låsmekanism inte höll för vågorna. När både bogvisiret och lastrampen slitits bort fylldes bildäcket med vatten och fartyget sjönk. En lägre fart och en annan konstruktion av fartyget hade troligen gjort att katastrofen inte hade hänt.
Bogvisiret
M/S Estonias bogvisir återfanns ungefär en kilometer från vraket. Det bärgades tillsammans med delar av låsmekanismen. Det är den enda del av M/S Estonia som har tagits upp och var viktig för haverikommissionens utredning av olyckan. Att konstruktionen och låsmekanismen var i dåligt skick skulle alltså tillsammans med den höga sjön kunna förklara varför bogvisiret slets loss av vågorna och orsakade olyckan. Idag ingår bogvisiret i Sjöhistoriska museets samlingar.
Det bärgade bogvisiret från M/S Estonia. Foto: Anneli Karlsson, Vrak/SMTM
Ett gemensamt trauma
Ett gemensamt trauma
De allra flesta omkomna kom från Estland och Sverige, men även många från Finland. De nära relationerna mellan de tre länderna gör katastrofen till ett gemensamt känslomässigt trauma. Även om flera decennier gått sedan förlisningen så pågår fortfarande den gemensamma sorgeprocessen.
Havet ger och havet tar
Olyckor till sjöss har alltid förekommit. Människor som lever vid hav vet ”att havet ger och havet tar”. För många är havet därför en naturlig gravplats. Det finns en tradition att upprätta minnesmärken över de som förlorats till havs sedan åtminstone vikingatiden. Ofta består dessa märken av resta stenar på minnesplatser eller kyrkogårdar. Efter M/S Estonia finns det flera officiella minnesplatser och monument runt om i Östersjöområdet.
Minnesmonumentet vid Galärkyrkogården på Djurgården i Stockholm, där namnen på de omkomna finns inristade. Foto: Tage Olsin, CC BY-SA 2.0, via Wikimedia Commons
Minnesmonumentet ”Bruten linje” i Tallinn, Estland. Två liggande böjda pelare söker sig mot varandra över den öppna platsen. Foto: temirov1960, CC BY-SA 3.0 via Wikimedia Commons.
Monumentet på den estländska udden Thakuna nina har en klocka som ringer när det blåser lika hårt som vid olyckan till minne av alla barn som omkom på Estonia. Foto: Troy David Johnston/Flickr/CC BY-NC
Beslut om gravfrid
M/S Estonia ligger på cirka 80 meters djup på Östersjöns botten och det är numera dykförbud på platsen. Efter olyckan följde en lång period av diskussioner om fartyget och om de omkomnas kroppar skulle bärgas. Till slut togs beslutet att varken fartyget eller några omkomna skulle bärgas och att gravfrid skall råda vid vraket. Dessa beslut har blivit omdiskuterade och kritiserade.
Nya efterforskningar?
I en filmdokumentär från hösten 2020 påvisades ett stort hål i M/S Estonias skrov vid vattenlinjen, som tidigare inte varit känt. Undersökningar av havsbottnen som gjordes hösten 2021 visade att det finns uppstickande berg på botten där fartyget sjönk som kan ha orsakat dessa skador. Det är osäkert om framtida efterforskningar någonsin helt kan klarlägga vad som hände natten den 28 september 1994.
På andra sidan Östersjön
På andra sidan Östersjön - en kort historisk bakgrund
Länderna i Baltikum är Estland, Lettland och Litauen. De har till stor del en gemensam historia. Under 1600-talet härskade Sverige i delar av Baltikum, i konkurrens med Polen och Ryssland. Under 1700-talet blev Baltikum ryskt fram till första världskriget då Estland, Lettland och Litauen blev egna fria stater.
Under början av andra världskriget, 1939-1941, ockuperade Sovjet de tre länderna, bland annat för att ha fri tillgång till Östersjön. Åren 1941-1944 ockuperade istället Tyskland Baltikum. År 1944 blev Baltikum åter ockuperat av Sovjetunionen. Sovjetunionen genomförde då stora utrensningar mot de balter som man ansåg hade samarbetat med tyskarna under kriget. 1944 flydde därför bland annat 32 000 ester till Sverige över Östersjön.
Efter att de baltiska länderna tvingats in i Sovjetunionen blev kontakterna med omvärlden mycket begränsade och färjetrafiken över Östersjön nästan obefintlig.
Elva personer, som flytt från Estland 1944, räddas av den svenska marinen. Bara en kort stund senare sjönk flyktbåten. Foto: G. Celsing Marinmuseum/SMTM
Flyktingar från Baltikum har lyckats ta sig till Gotland, trots den överfyllda båten. Foto: Holmerts bildarkiv
Flykt
2021 var det drygt 24 miljoner människor på flykt över gränser till andra länder.
Människor flyr av många olika orsaker. Det kan bero på miljökatastrofer, fattigdom, förtryck eller på grund av konflikter. Man flyr för att rädda sig, ibland ensam men ofta tillsammans med många andra. Vägen till säkerhet är i många fall farlig och resan sker vanligtvis i stor ovisshet.
En överlastad flyktingbåt på Medelhavet den 31 september 2021, knappt fyra mil från den italienska ön Lampedusa. Alla vänder sig mot italienska kustbevakningens båt med hopp om att bli räddade. Foto: TT Nyhetsbyrån
Isolering bryts
År 1965 fick Estland tillstånd av Sovjet att öppna en färjelinje till Finland. 1990 startades den första färjeförbindelsen till Sverige, som kom att kallas ”Den vita linjen”.
1991 återfick Estland sin självständighet och strax efteråt upplöstes Sovjetunionen. Färjetrafiken ökade och blev ekonomiskt viktig. Men trafiken var också oerhört betydelsefull för alla de människor som hade skiljts åt av krig och ockupation och som nu kunde återförenas.