Stillbild på vattenuppkast. Foto: Rebecca Landberg/Försvarsmakten
När Försvarsmakten kom ut till minan vid grundet kunde de konstatera att det var en tysk EMA-mina. Den ser ut som en ”disney-mina”, rund med kontakthorn. Trots att den var gammal och rostig, kunde den härledas från andra världskriget. Många minor fälldes långt ut till havs och vissa har sedan slitit sig och drivit in mot land.
Uppskattningsvis lades 170 000 minor i Östersjön och Nordsjön under första och andra världskriget, och cirka 50 000 av dessa finns trots minröjningsoperationer kvar i haven.
De innehåller ofta fortfarande sprängmedel, men själva detonations-anordningen har vanligtvis slutat att fungera. Och de utgör ingen större fara där de ligger idag, berättar Melina Westerberg, kommunikationschef vid Fjärde sjöstridsflottiljen på Försvarsmakten.
Marinen har oskadliggjort minan under hösten. Minan låg bara ett par hundra meter från vraket av örlogsfartyget Resande Man. Eftersom minan landat i en liten vik med stenar runt omkring så var risken för att vraket skulle komma till skada liten. Marinens dykare, liksom Vraks marinarkeologer och Kustbevakningen har besiktigat vraket både innan och efter sprängningen.
Vi ser inga spår av att vraket ska ha tagit skada av tryckvågen som uppkom vid sprängningen, säger marinarkeolog Patrik Höglund vid Vrak.
Melina Westerberg vill inte göra folk oroliga, men eftersom det ändå finns en risk att närma sig explosiva föremål betonar hon att den som upptäcker ammunition ska följa tre råd:
