Ingrid Horn – med släckta lanternor

Ingrid Horn var nästan 90 meter lång och gick under första världskriget mellan Luleå och Tyskland lastad med järnmalm för den tyska krigsindustrin. Den 31 juli 1917 hade Ingrid Horn just passerat Dalarö på väg söderut, i ovanligt mörkt och disigt väder.

Samma kväll är den svenska ångaren Bergvik på väg in mot Dalarö i full fart. Besättningen på bryggan ser ett vitt sken, men både lots och befälhavare bedömer att det kommer från ett fartyg som ligger för ankar. När Bergvik närmar sig det vita skenet ser lotsen plötsligt också ett svagt rött sken. Först då förstår han att det är ett fartyg under gång och att det är omedelbar risk för kollision.

Bergviks spetsiga förskepp träffar Ingrid Horn på babords sida och gör ett nästan tre meter långt och två meter brett hål. Ingrid Horn sjunker nästan omedelbart. Bergvik sjösätter sina livbåtar och letar efter överlevande. Den 20-åriga matrosen Kalms är den enda de hittar. Han hade sovit i sin hytt men väckts när en kamrat skrek att de var på väg att kollidera.

Fartyget står idag kölrätt och relativt intakt på 24-40 meters djup i farleden in mot Stockholm. På babords sida för om bryggan syns stora hålet där Bergviks för träffade.