BERÄTTARE: [stämningsfull musik spelas, medan kameran panorerar över ett öppet hav, där man ser hur vågorna krusar och rullar] Östersjön, ett hav som kanske för tankarna till sol och semester. En efterlängtad kryssning, vind i seglen, [semesterbilder, båt som seglar, barn som badar] att göra bomben från en brygga, men vad vi förmodligen inte tänker på är att vågorna har rullat över de här vattnen i tusentals år. [kamera ligger på ytan och dyker sedan ner i det djupa mörkret] Efter kristendomens intåg trodde man att djävulen hade sin hemvist någonstans under vågorna. [ett par röda ögon syns i mörkret] Ingen kunde veta säkert. Men en sak är klar, Östersjön är ett hav som transporterat människor, varor och idéer kors och tvärs i århundraden.
[historiska teckningar över historiska användningsområden] Skälen till resorna har varierat, handel, nöje, politisk osämja, eller ren upptäckarlust. Vissa nådde sin hamn, andra kom aldrig hem igen. [vrak ligger på djupets botten, dyker undersöker dem] Och deras berättelser ligger i dag utspridda på havsbotten, berättelser om konflikter och allianser, liv och död, om stora historiska händelser, och om gripande livsöden. [drönarbilder över Stockholm, och museet Vrak] En del av dem finns att uppleva på Vrak - Museum of Wrecks.
ODD JOHANSEN, PROJEKTCHEF: [Odd berättar om Vrak] Odd Johansen, projektchef för det här fantastiska projektet, Vrak – Museum of Wrecks. Här kan man få upptäcka allt det spännande som finns att se på Östersjöns botten, allt det som människor har lämnat efter sig. [bilder, animeringar av vrak, fornlämningar från museet visas] Vrak, men också andra fornlämningar från olika tider. Vrak är ju dels museet och utställningar, men det är också en mötesplats, hoppas vi, för alla som är intresserade av marinarkeologi, eller vad som finns under havets yta.
[Odd går genom museet, stora animeringar på väggar visas] Vi vill göra ett nytt museum om ett nytt område som man inte haft en plats på ett eget museum tidigare, men också på ett nytt sätt. [klipp på dykare vid vrak på havsbotten] Här handlar det om att låta egentligen vraken så långt som möjligt ligga kvar på Östersjöns botten.
BERÄTTARE: [drönarbilder över ett stort, öppet Östersjön] Trots sin ålder är Östersjön ett relativt ungt hav, skapat av smält sötvatten från inlandsisen tillsammans med saltvatten från Atlanten. [filmklipp under ytan, på vattenbubblor och dykare bland vrak] Östersjön är världens näst största bräckvattenhav, och blandningen av söt- och saltvatten är perfekt för att bevara trävrak och andra lämningar. [drönarbilder över Djurgården och Vasamuseet, med dess mast synlig genom taket på museet] En viktig undersökning som gav skjuts åt den moderna marinarkeologin är bekant för de flesta, genom ett välkänt vrak här på Djurgården, skeppet Vasa som sjönk under sin första resa och bärgades 1961 efter 333 år på botten.
[bärgningen av Vasa] Vasa är bara ett av tiotusentals skepp som gått sitt öde till mötes på Östersjön.
ODD JOHANSEN, PROJEKTCHEF: [Bilder från Vrak, Odd visar runt och går uppåt i en stor, vit trappa] Nu står vi i museets trappa och trappan är övergången från undervattensperspektivet till övervattensperspektivet. Den är formgiven så att den ska fattas som att man lite grann simmar från botten och upp mot ytan.
[Odd rör sig in ett mörkare rum, bilder på olika artefakter och föremål visas] Nu befinner vi oss i ”Det delade havet” som den här utställningen heter och det syftar ju på att Östersjön, det både delar och förenar oss som bor runt om. Vi börjar i äldsta stenåldern som ligger i södra Skandinavien under vatten nu, och avslutar i Estonia, som är i nutid, om man säger så, då.
[bilder från historien visas, filmklipp om livet på sjön] Det är ju första gången man gör ett museum som handlar om kulturarvet under havets yta, men vi visar ju inte bara svenskt kulturarv här, utan vi visar ju faktiskt hela regionen, alltså hela Östersjöns kulturarv. Och det är ju ganska okänt för de flesta människorna. Det är ju … jag skulle tro att de flesta inte vet så mycket om det här och vi hoppas ju att fler ska upptäcka hur fint det är.
BERÄTTARE: [drönarbild som flyger ifrån museet Vrak, bilder på dykare i hamn] Men Vrak vore ingenting, utan de som jobbar ute i fält. Vraks marinarkeolog tar sig ner under ytan där de kartlägger och studerar lämningarna.
JIM HANSSON, MARINARKEOLOG: [en båt åker ut från skärgården, en man tittar ut mot vågorna] Jag heter Jim Hansson och är marinarkeolog här på Vrak – Museum of Wrecks.
PATRIK HÖGLUND, MARINARKEOLOG: [en annan man sitter och kör båten] Jag heter Patrik Höglund, jag är också marinarkeolog på Vrak.
JIM HANSSON, MARINARKEOLOG: [Båten stannar vid en markering i vattnet] Vi befinner oss rakt ovanför vrakplatsen från ett fartyg som kallas för Dalarövraket, men som förmodligen identifierats som Bodekull. [drönarbild på deras båt och vattnet från ovan, en animering visar hur Bodekull ligger under ytan] Det är ett mindre örlogsfartyg som ska ha sjunkit i närområdet då, 1678, där masterna står upp och är helt fantastiskt välbevarat vrak, fullt med prylar och kanoner och allt möjligt.
PATRIK HÖGLUND, MARINARKEOLOG: [intervju med Patrik och Jim i bild, en annan man förbereder sig för att dyka] Över lag är ju Östersjöns vrak, de är ju välbevarade, så bara av det skälet är de intressanta som dykmål. Det är det här, man pratar om ett fruset ögonblick i tiden när man kommer ner, och det här är verkligen ett sånt praktexempel på det.
[En man gör sig redo att dyka, Patrik har radiokontakt från ovan] Vi är här nu för att göra en besiktning då, där vi kollar upp om det har hänt någonting. Antingen en naturlig nedbrytning då, eller att kanske några olovliga som har varit här och dykt och plockat föremål och sånt. Sånt händer ju tyvärr, vi har fler exempel på det, på andra, då.
[Patrik i bild, med headset på, och kommunicerar med dykaren] Håkan, var är du nu någonstans?
JIM HANSSON, MARINARKEOLOG: [bilder på dykaren under ytan, ficklampor lyser upp det gröna vattnet och exponerar vraket i djupet.] [Jim i bild, intervjuad, och visar bilder av Bodekull i en liten skärm] Främst så dokumenterar ju vi i form av foto och film, och då är det 3D-modeller som är … och videofilm. Det här är alltså vraket av Bodekull, som är sammansatt till en 3D-modell. [animering av en 3D-modellen av Bodekull under ytan] Och 3D-modellen är uppbyggd av nästan 12 000 högupplösta bilder som vi har fotat med en Nikon-kamera. Så vi har simmat runt här i en veckas tid och fotat, fotat, fotat, fotat. Det fantastiska med kameran också, det är att den tolkar ju inte, utan de här bilderna, det här är ju exakt så här det ser ut.
[Jim och Håkan förbereder sig för dyk genom att ta på sig utrustningen] Det är ju den här miljön på botten då, som man gärna vill återskapa och kunna visa, och vi tycker att det här är ett av de bästa sätten just nu, för att kunna visa de som inte kan komma ner på botten, de som inte kan dyka. Men ändå få tillgängliggöra det här, på det här häftiga sättet, för det är så jävla häftigt att komma ner på det här vraket.
[de tippar ifrån båten och kameran hänger med ner i det gröna djupet. Stämningsfull musik spelas, och man ser det upplysta vraket i många olika vinklar]
PATRIK HÖGLUND, MARINARKEOLOG: [Dykarna kommer upp i båten igen och blir intervjuade i bild] Det här var ett bra dyk. Det var ett, vad ska vi säga, ett normalt besiktningsdyk på Dalarövraket. Vi hade normal sikt, vi gjorde det vi skulle göra, liksom, uppgiften. Ibland kan det ju strula ganska mycket när man dyker och man inte hinner med det man skulle.
JIM HANSSON, MARINARKEOLOG: [fortsatt intervju med Jim och Patrik i bild, med sina dykardräkter på men utan huvor] Sen, de sista åren, har vi ju faktiskt varit på vrak där man har kommit ner och sett att det har hänt saker och ting. Då blir man ju förbannad. Så det är jävligt skönt att komma upp, tycker jag, och känna att: ”Nej, men här har ingen varit, utan det står som det var sist”, så det är jävligt skönt.
[bilder från under ytan, med vrakets mörka konturer synliga i det gröna djupet] Ibland kan det ju krävas flera dyk på ett vrak, och oftast är det så, att det tar en stund även oss, som är så kallade proffs på det här, att förstå en plats. Och innan man drar några slutsatser så krävs det ju att du dokumenterar bra, både med foto, video, ta mått. [bilder på dykarna nära vraket, med ficklampor för att kunna se hur det ser ut] Du behöver få en ganska bra överblicksbild över vrakplatsen. Sen måste man ju också få dateringar oftast, så att man får såga och sen skicka i väg till ett laboratorium. Sen när de kommer tillbaka, provsvaren på dateringarna, så får man liksom pussla ihop allt det här. Och det är först då egentligen, man kan börja säga någonting på riktigt.
PATRIK HÖGLUND, MARINARKEOLOG: [Patrik intervjuas i båten] Det är ett stort åtagande. Varje grej man plockar upp måste man ha en bra plan och en bra anledning för att plocka upp det.
JIM HANSSON, MARINARKEOLOG: [Jim intervjuas i båten] Det är väl det som det här museet också kan peka på lite grann, att det är ju när föremålen är på plats, det är ju där mystiken finns, det är ju där det är som ballast. Och det är det man vill försöka komma åt, att man återskapar det här unika, att simma ner i ett 1600-talsvrak som är helt orört. Är grejerna borta så är det ju svårare att få den känslan.
BERÄTTARE: [båten lämnar dykplatsen och åker iväg] Vraken mår bäst av att fortsätta sin vila på botten. Men hur kan deras berättelser förmedlas till oss på ytan, vi som inte är beredda att ta på oss torrdräkt och lufttuber? [bilder från museet Vrak, med animeringar och videoklipp från djupet] Det är här Vraks digitala teknik och innovativa berättarglädje kommer in, den som låter dig komma så nära den riktiga upplevelsen som möjligt, utan att få vatten i öronen.
JOHANNA VÄPNARGÅRD, PROJEKTLEDARE: [Johanna blir intervjuad i en del av Vrak, ett mörkt rum med upplysta montrar] Jag heter Johanna och jag jobbar som projektledare för utställningarna här på Vrak. Nu befinner vi oss på vraket av Resande man, som sjönk 1660.
BERÄTTARE: [tecknad film av en stormig natt, med blixtar och dunder i bakgrunden. En klocka på däck vajar fram och tillbaka för att visa på hur båten rörig kraftigt i vågorna] Den 27 november 1660 förliste det svenska örlogsskeppet Resande man, i en svår storm i Stockholms skärgård. Skeppet var på väg mot Polen för att bilda en polsk-svensk pakt mot Ryssland. [tecknad film från djupet, kanoner och guldmynt seglar ner i bild, skeppet har sjunkit] Utöver kanoner fanns det över 60 passagerare ombord, däribland högättade diplomater med sina ägodelar och rika gåvor till polackerna. [verkliga dykarbilder från ett mycket trasigt vrak på botten] Bland sportdykare och arkeologer är hon ett mytomspunnet fartyg.
JOHANNA VÄPNARGÅRD, PROJEKTLEDARE: [Johanna rör händerna över en skärm i museet, och kan orientera sig fram i animeringen] Här har vi försökt återskapa miljön som är under vatten, som det ser ut när man är nere och dyker på Resande man. [Bilder inifrån rummet, ett mörkt rum med grönaktiga lampor, för att skapa en känsla av en undervattensmiljö] Det är en väldigt rumslig miljö, vi har ju … allting är skala 1:1 så att man verkligen ska få känslan av att man står på vraket. Och då är det ju dels den här stora bilden på spanten som vi ser längst ena väggen här. Och där har vi också jobbat med ljuset, att det ska bli så trovärdigt som möjligt.
[bilder av mattan, som liknar hur brädorna i vraket ligger formerade på botten] Sen har vi mattan här som också är i skala 1:1, som är ett ortofoto, där man kan se väldigt tydligt, många detaljer från vraket. Sen har vi då inte hämtat upp så många föremål för de bevaras ju bäst, helt enkelt, nere på Östersjöns botten. [dykare i djupet, som simmar mot ytan, bilder på stora, rostiga plåtmynt, både i dykarbåt och i museet.] Men ett föremål har vi hämtat och det är ett plåtmynt som man plockade upp för att få en datering på vraket. I övrigt så har vi valt att gestalta föremålen, eller visa dem i hologramform i stället.
[Johanna och Patrik rör sig i rummet och tittar på den gröna upplysta väggen och annat som visas] Allt material vi ser här inne, både foto och film är ju marinarkeologernas förtjänst, så att det är ni som har hämtat upp allt det här materialet som vi sen har omvandlat till utställning.
PATRIK HÖGLUND, MARINARKEOLOG: [Patrik och Johanna intervjuas, med en grön upplyst bild i bakgrunden] Jag tycker den här bilden blev jättefin. Den påminner mycket om hur det är att dyka på den här platsen. Det är en ljus plats med ljus sandbotten, det är grunt, det kommer ner mycket naturligt ljus från ytan. Så, ja, ungefär så här ser det ut på botten.
BERÄTTARE: [bilder ifrån ett laboratorium] Vrak vill vara mer än ett museum och har också ambitionen att fungera som en kunskapshub för Östersjöns marinarkeologi.
ANNA ARNBERG, ARKEOLOG: [Anna jobbar i laboratoriet, och syns sen inne i ett vitt rum med olika montrar inne i museet.] Jag heter Anna Arnberg och jag är arkeolog och har jobbat mycket med kunskap och innehåll här på museet tillsammans med mina kollegor. Det som finns här inne är ju liksom resultatet av en mängd olika insatser av olika forskare, marinarkeologer, som har jobbat på olika sätt för att tillgängliggöra och skapa ytterligare kunskap. [bilder från olika montrar visas, Anna testar ett par VR-glasögon] Man börjar i det marinarkeologiska fältarbetet och får reda på: ”Hur upptäcker vi lämningar? [Anna testar olika touchskärmar och orienterar sig fram bland all information som finns tillgänglig] Hur utforskar vi dem? Hur dokumenterar man lämningar?”, för att sen kunna ta sig in i arkiv, i magasin, titta på föremål, för att kunna datera och ta reda på mer om det här fantastiska kulturarvet som vi har på Östersjöns botten.
[Anna intervjuas, och bilder från Patrik och Jims dykningar visas] Vrak är mer än museet här på Djurgården, skulle jag säga. En del visar vi här, men det handlar också jättemycket om de aktiviteterna. Både som vi på Vrak bedriver olika typer av fältarbeten och forskning, men också det som alla andra kollegor runt om i Östersjön, både dykande arkeologer och forskare hela tiden jobbar med, denna ständiga kunskapsuppbyggnaden, och hur vi kan visa det.
BERÄTTARE: [bilder från museet Vrak, följt av drönarbilder som rusar över havet nära vattenytan, samt från ovan] Vad mer kan vi lära oss? Och hur ser framtiden ut för Östersjön i sitt rika kulturarv? Alldeles säkert är att vi kommer få se fler upptäckter och nya berättelser här på Vrak. [musik med mycket dragspel spelas, olika delar av Vrak syns, från montrar till café till utsida. Filmen avslutas med en drönarbild som flyger iväg från Vrak, man ser Djurgården i bakgrunden. Vraks logga visas.]