Skulptur från örlogsfartyget Riksäpplet som sjönk 1676. Av Niklas Eriksson, Stockholms universitet.
Den svenska flottan var redan från början beroende av utländsk kunskap och kompetens. Östersjöns välbevarade skeppsvrak från den seglande flottan representerar därmed tekniska och stilmässiga influenser från många håll i Europa. Detta gör arkeologiska studier, som detta delprojekt, av svenska krigsskepp unika.
Tidigmodernt skeppsbyggeri utvecklades snabbt och olika flottor etablerade egna tekniker och metoder men också egna arkitektoniska stilar. Ett tränat öga kunde avgöra om en skeppsbyggmästare arbetade enligt holländska, engelska eller franska principer.
I detta delprojekt undersöks materiella lämningar, historiska källor och avbildningar och modeller av skepp. Utifrån olika stil och tekniker inom skeppsbygge undersöks hur såväl praktisk som teoretisk skeppsbyggarkunskap överfördes och användes.
Delprojektet ingår i forskningsprogrammets historiska och arkeologiska modul.
Resultatet av delprojektet kommer att presenteras i en större monografi: The History of Swedish Naval Architecture 1450–1850, samt i flera mer fördjupade delstudier.
Den svenska skeppsarkitekturens historia 1450–1850 och överföring av kunskap.
Projektledare
Niklas Eriksson, arkeolog, institutionen för arkeologi och antikens kultur, Stockholms universitet
E-post: niklas.eriksson@ark.su.se