Mirja Arnshav, medarbetare på Vrak, fick en dag upp ögonen för en båt som såg avvikande ut i ett fiskeläge på Gotland. Hon fick höra att det troligen var en flyktingbåt från andra världskriget som spolats upp på en gotländsk strand. Så började hennes nyfikenhet för dessa enkla båtar som i dagarna lett till avhandlingen De små båtarna och den stora flykten.
Båtarna gick fram och tillbaka mellan Baltikum och östra Sverige. Uppskattningsvis var det tusen små båtar som tog vuxna och barn över Östersjön. 35 av dem har Mirja Arnshav hittat, de flesta på Gotlands östkust och vid Upplands kust. Båtar som spolats i land eller lämnats på stränderna och som idag är i olika skick.
- Bara under de år jag studerade dem märkte jag hur de bröts ner av tidens tand, berättar hon.
Flest flyktingar kom från Estland. Vid den tiden bodde fortfarande en svensktalande minoritet i Estland som flydde till Sverige i dessa båtar.
- Släktingar till de som flydde återvänder ibland till båtarna, de blir en länk bakåt i familjehistorien. Och speciellt på Gotland finns det en allmän vördnad för de enkla båtarna på stränderna och därför har de fått ligga kvar i 80 år.
Med hjälp av muntlig information, förhörsprotokoll och andra arkivuppgifter har Mirja Arnshav närmat sig människorna som kom över havet. Hon har även studerat själva båtarna som är ett stycke baltisk båtbyggartradition. Båtarna är fysiska lämningar som påminner om människors flykt.
Mirja Arnshav leder även ett forskningsprojekt vid Sjöhistoriska museet kallat Flyktens materialitet, som studerar de få föremål som de baltiska flyktingarna valde att ta med sig till Sverige. De kommer snart att presenteras i en annan bok.