Vi ligger här redlösa och half med vatten och väntar på döden när som helst. Vi har en förskräcklig orkan här och båten är läck. Vi har arbetat hela dagen men vattnet stiger och stormen vill inte sluta. Min starke gamle styrman och två man gick överbord i middags och vi andra blir nog inte gamla.

Texten kommer från ett avskedsbrev skrivet av sjökapten Karl Johan Lundberg till hustrun Christina och deras fyra barn. Lundberg var befälhavare på ångaren Dansätter som försvann med man och allt i början av januari 1918. Brevet påträffades enligt uppgift i en flaskpost som överlämnades av utrikesdepartementet till Christina Lundberg senare samma år.

Ångaren Dansätter, endast 30 meter lång, byggdes 1890 på Rättaregårdens varv i Lödöse, några mil norr om Göteborg. Fartyget var först tänkt att byggas som en pråm för Transport AB Motala, men byggkontraktet ändrades i december 1889 till att avse ett ångfartyg. Ångmaskinen på 30 hästkrafter levererades av Motala Verkstad. Fartyget ägdes vid olyckstillfället av Rederi AB Transit i Stockholm.

Dansätter lämnade på nyårsafton 1917 Rönne på Bornholm lastad med lera och tegel, för resa upp till Stockholm. När fartyget passerar Ölands norra udde springer hon läck och tar snabbt in vatten. Lundberg och hans besättning inser att möjligheten till räddning är mycket liten. Som en sista hälsning hem skriver Lundberg ett brev som han lägger i en tomflaska och kastar i havet. Brevet är daterat den 2 januari 1918.

Lundberg skriver att ”Våra båtar äro sönderslagna så att vi har ingen möjlighet till att bli räddade”. Han avslutar brevet med ”Tusen kyssar till dig och barnen”. Hur brevet hittas eller hur det hamnar hos utrikesdepartementet är oklart, men hustrun Christina i Sundsvall får till slut makens sista hälsning.

Kapten Lundbergs brev nedan: