Osmundvraket – en nyckel till järnets historia

Lasten består av minst 20 tunnor men det kan vara betydligt fler – kanske totalt 40–50 stycken. De flesta innehåller sannolikt osmundjärn, knytnävsstora järnklumpar på omkring 300 gram. Osmundar är halvfabrikat som kan bearbetas vidare till bättre järn för att smida exempelvis redskap.

Osmundjärn och stångjärn bärgades från vraket i samband med ett forskningsprojekt om järnhantering som Vrak och Jernkontoret genomförde. Osmundjärn var en stor exportvara från Sverige under medeltid och fram till det tidiga 1600-talet. Därefter blev bearbetat stångjärn vanligare, eftersom det gav större förtjänst och var lättare att kontrollera.

Det är sällsynt med fynd av större mängder osmundjärn. Detta vrakfynd är unikt i Sverige, men ett par liknande paralleller finns i Östersjön. Det ena är ett vrak utanför Greifswald i Tyskland, daterat till mitten av 1400-talet. Ett annat finns utanför Gdansk i Polen, daterat till tidigt 1400-tal.

Dendrokronologiska prover från två trätunnor och från skeppets grövre konstruktioner gav resultatet 1540-tal. Analys från virke i bordläggning och innergarnering visade att det virket avverkats någon gång i Finland runt 1553. Sannolikt rör det sig om reparationer. Skeppet bör därför ha förlist under 1560- talet.

Ett fynd som detta, med osmundjärn i sitt historiska sammanhang ombord på ett lastat skepp, är mycket intressant för arkeologer och andra som forskar om järn.