Vulcan – mellan segel och ånga

När det tyska ångfartyget Vulcan byggs under senare delen av 1800-talet är de moderna ångfartygen på väg att konkurrera ut segelfartygen. Ångmaskinerna ansågs dock inte helt pålitliga och under en övergångsperiod behölls masterna på ångfartygen. I maj 1873 hade Vulcan lastat 500 ton råg i Kronstadt utanför Sankt Petersburg för vidare transport till Bremen. Dit nådde hon aldrig utan kantrade och sjönk den 28 maj utanför Fårö Missloper på nordöstra sidan av Gotland.

Ett par veckor efter förlisningen hölls en strandningsauktion i Fårösund. Bland det som bärgats från vrakplatsen fanns två nästan nya skeppsbåtar, segel, block och tågvirke.

Vraket är bevarat till en längd av cirka 40 meter och det huvudsakliga vrakområdet ligger på cirka 18–20 meters djup. Delar av förstäven, aktern med roder samt hela ångpannan och maskin finns bevarade. Förstäven, som sticker upp 1–2 meter över botten, ligger relativt intakt med styrbords sida uppåt.

På babords sida föröver om ångpannan ligger en del av furudäcket. Ångpannan med maskin och propelleraxel bedöms ligga på ursprunglig plats i lämningen. Den stora ångpannan är 2,5 meter i diameter och 2,7 meter lång.

Eftersom forskningen kring denna typ av fartyg är eftersatt kan Vulcan bidra med information och berättelser om en tid då den industriella revolutionen tog fart på allvar och för alltid kom att förändra världen.

Vulcan har av Länsstyrelsen på Gotland bedömts vara ett historiskt värdefullt vrak och har därför fornminnesförklarats.