Amasis och Antares

HMS Sunfish, en 60 meter lång engelsk ubåt fick på eftermiddagen den 9 april syn på ett lastfartyg i periskopet när ubåten väntade nära Tovas ungar, väst om Lysekil. Den ursprungliga ordern till de brittiska ubåtarna var att de inte fick angripa civil fartygstrafik utan endast fartyg från den tyska marinen.

Befälhavaren J. E. Slaughter studerade det tyska fartyget i periskopet samtidigt som ett telegram i chiffer från chefen för ubåtsvapnet gick ut till alla brittiska ubåtar. I telegrammet framgick att ubåtarna nu fick att angripa alla tyska fartyg, civila som militära.

Slaughter fyrade omedelbart av torpederna. Den första missade medan den andra träffade midskepps. Amasis tog tid på sig att sjunka och inte förrän sent på natten försvann hon från ytan. Besättningen räddades av tillskyndande lotsbåtar.

Dagen efter fick Slaughter åter kontakt med ett tyskt lastfartyg. När ångaren var i siktet avlossades två torpeder. Den ena träffade så perfekt att Antares knäcktes och omedelbart fattade eld. Återigen var det lotsarna som skyndade ut. De lyckades rädda 34 personer.

Amasis ligger idag på cirka 45 meters djup medan Antares ligger lite djupare. Det finns uppgifter att det skall ha funnits flera hundra österrikiska soldater ombord, i synnerhet på Antares, men dessa uppgifter är inte säkert bekräftade.