Pålspärrar - 1000 år gammalt försvar

Musik spelas.

Tuva-Lisa Ragnström: Du lyssnar på Vrakmuseets podd och jag heter Tuva-Lisa Ragnström. Idag ska jag ta dig tillbaka många hundra år i tiden. Till 1000-1100 talet. Till övergången mellan vikingatid och Medeltid och den del av Östersjön som ligger utanför Blekinge ,som då tiden tillhörde Danmark. Där i vattnet bland landskapets alla öar och skär i en trakt som varit bebodd sedan istiden smälte bort fanns viktiga farleder för handel och fiske. Där fanns också piratflottor som gjorde kusterna osäkra och bataljer mellan krigiska småriken och stridande hövdingar och kungar som landsteg för att plundra och härja. Människor och tillgångar behövde försvaras. Ett särskilt finurligt och effektivt sätt i Blekinge och många andra platser var träpålar under vattnet. En sorts försvarsanläggning som hindrade fiendeskepp att ta sig in i hamnar och upp längs åar. Pålsspärrar. En av dessa nästan 1000 år gammal anläggning har Vrakmuseumets marinarkeloger Jim Hansson och Mikael Fredholm alldeles nyligen hittat spåren av. Poddproducent Estrid Holm träffade dem på museumet på Djurgården i Stockholm.

Estrid Holm: Så idag ska vi alltså prata om försvarskonceptet Pålsspärrar och ni har ju dykt på en anläggning i Blekinge i Lyckingefjärden i Karlskrona. Ta med mig ner under vattnet, hur såg det ut där?

Jim Hansson: När vi kommer ner under ytan var det 2.5 meter djupt. Pålarna sticker upp allt från tio cm till en halvmeter drygt. Det var som en skog av pålar. Det var hundratals som var i en lång sträcka. Mellan 5-7 meter bred, som en korridor av pålar. Väldigt spännande, svårtolkat, men när man fick ett helhetsgrepp så var det väldigt häftigt att se. Vi insåg ganska snabbt att det var gamla grejer. Det gjorde det ännu mer spännande och det blev lite pirr i magen, riktigt coolt. Det här hittar vi jättesällan så det är jävligt spännande, lite anonym lämning som vi kände till men visste väldigt lite om. Det var en fantastisk upplevelse att komma ner och se det så välbevarat.

Estrid Holm: Hur tätt står de?

Mikael Fredholm : Två, tre decimeter som tätast.

Jim Hansson: Kanske upp till en meter, men det finns fler spärrar i den viken. Med de siktförutsättningarna och olika sedimentations-förutsättningar, men på de ställen där det är bäst sikt och minst sediment sticker de upp så mycket som Jim säger. Men där ån fört med sig sediment är sikten dålig och där kan man känna pålar under botten.

Mikael Fredholm: Det var så att när vi trodde att vi hade hittat en öppning bland pålspärrarna så fortsatte vi söka i spärrarnas sträckning, vi kände oss fram långt ner i dyn och då hittade vi fler. Det är precis som Micke säger, att det är en knepig miljö att spåra de här gamla grejerna.

Jim Hansson: De som syns bäst för dykare ligger i lä bakom en ö. Nedströms ån. Där tänkte jag att det skulle vara lätt att se allting. Där ån flyter fram i viken där är allt slam, mer eller mindre.

Mikael Fredholm: Det är svårare att fånga upp också, det är det som är problemet med tekniska instrument och allting. Det är jättesvårt att hitta. De är också ofta i den här miljön att det är grundare vikar där det är dålig sikt och det är svårt att hitta dem.

Estrid Holm: Men det var ingen slump att ni letade efter pålspärrar.

Jim Hansson: Den ena var en slump, det var ett vrak vi skulle leta efter. Några anläggningsdykare hade hittat det på 70-talet så det fanns en uppgift vi skulle verifiera utifrån det och på Länsstyrelsens uppdrag. Vi skulle kolla på sex olika lämningar och det här skulle vara en vraklämning. Skeppsdelar hade de beskrivit det som så först letade vi på ett ställe och hittade inget. Där hade de en ganska enkel skiss som vi försökte förstå vad den menade och vi försökte slänga ner en boj på den plats där de angav att vrakdelarna skulle vara. Vi hoppade ner där och sökte runt, runt med en lina som man cirklar runt bojen. Till slut simmade vi rätt in i de här pålarna och det var kanske det de hade sett och hade trott varit skeppsdelar, men det var pålspärrar istället. Vi blev lite förvånade såklart.

Estrid Holm: Hur känns det?

Mikael Fredholm: Jag blev jätteglad, vi visste om att det fanns en pålspärr i viken som vår gamla chef hade dykt på och daterat 1995. Vi hade ju en förförståelse för att det kanske kan finnas pålspärrar i viken men vi trodde att vi letade efter ett vrak. Så det här blev ju "shit så häftigt".

Skratt

Jim Hansson: Det är det att man förväntar sig en skeppsdel och det är jättespännande och häftigt, men i det här fallet trodde man att man hade uppfattat det hela som ett skepp, men det var det ju inte när vi kom ner. Det blev en riktig överraskning och då blir det ju ännu roligare. Jävligt kul att hitta det där.

Mikael Fredholm: Det blev lite hurra-rop på båten faktiskt.

Jim Hansson: Det blev det! Det är en anläggning som hittas lite här och där men vi vet väldigt lite om den här.

Musik.

Estrid Holm: Bara tanken att det är för tusen år sedan som någon har satt dit dem, och nu har ni hittat dem.

Jim Hansson: Det var den känslan man kände direkt när man såg att det var en pålspärr att den är riktigt gammal. Det är väldigt häftigt, man ser till och med barken när man fick bort dyn. De är otroligt välbevarade och fantastiskt spännande och kul.

Estrid Holm: Hur tror ni att det såg ut när det var nytt?

MIkael Fredholm: Hur djupt var det där ungefär? Ungefär 2-3 meter. Det är några meter upp till ytan från pålarna nu. Så kan ju tänka mig att det var fyra fem meter brett band av pålar som stack upp över ytan.

Jim Hansson: Vi har inte hittat och ingen annan heller vad jag känner till, några bevarade delar av det som har suttit ovanför ytan. Om det bara är spetsar eller någon form av konstruktion. Finns olika sorter av pålspärrar, finns enkla rader och dubbla. Det kan man se lägre fram på 1400-talet att de kretsar runt städer. I det här fallet var det verkligen en skog och vi tror att det har varit en skog av spetsar som har stuckit upp. Det går inte att forcera.

Estrid Holm: Var det konstruktionen att man skulle bli överraskad av det? Såg man dem?

Jim Hansson: Det vet vi inte men jag skulle tro att de syntes.

Mikael Fredholm: Man kan tänka också att vi höll på att leta efter öppningar eller vi trodde att vi såg öppningar ibland. Det kan ha funnits. Om skepp som åkte in till Lyckeby och Lyckostad då ser att det är en öppning skulle staden kunna ha haft vakter där som styr var skeppen ska ta vägen. Någonstans måste det ha funnits en öppning annars hade det inte gått att komma med handelsskepp till staden. På något sätt måste den öppningen ha varit tillfälligt stängd eller bevakad.

Jim Hansson: Så är det och det ser man senare på 1500-talet i Vaxholm och så framåt på 1700-talet i Karlskrona att det är samma typ av företeelse med spärrar, fast då använde man skepp istället. Det är precis som Micke säger, att i Vaxholm byggde man kastell, Vaxholms Kastell och sen täppte man till alla sund runt omkring så att det bara var där det gick att passera. Då var du tvungen att möta tungt artilleri, men i et här fallet fanns det inget artilleri. Men då har man andra typer av försvarsmekanismer. Sen kan pålspärrarna också vara att man vill avgränsa ett område, en tullverksamhet kanske runt städerna.

Mikael Fredholm: Det kan vara både en funktion att kontrollera vilken handel som kommer till den här staden, men också att försvara. Det tror jag är dubbla syften. Man ska inte stirra sig blind på att det bara är för att skydda sig mot pirater alla gånger.

Musik

Estrid Holm: Vad hade den här platsen för betydelse på 500-talet?

Mikael Fredholm: Vi vet inte riktigt, uppe vid Lyckån, det är den som rinner ut i Lyckebyviken som det heter. Där ska det ha funnits en kyrka från ca 1100. På land har arkeologer grävt ut medeltida lämningar, en liten stad eller handelsplats. Men det finns inga arkeologiska dateringar på land som är från 1100-tal. Det är något yngre.

Mikael Fredholm: Och framförallt inte Vikingatid. Som vi gärna vill få det till att pålspärrarna är från.

Jim Hansson: Nej, vi har en datering från tidigt 1100-tal. Det var en kyrka så det är möjligt att det finns en centralplats där innan vi hade skriftliga källor. Man har kanske inte grävt ut varje kvadratmeter heller. Någonting fanns säkerligen ungefär där vid den medeltida staden på 1100-talet, men vad vet vi inte.

Mikael Fredholm: Vi vet att den danska kungen besätter det här området runt 1070 och i samma veva börjar kristnandet svepa över hela landet. Det är vädligt tidigt här nere i söder. Det finns forskare som har forskat kring ortsnamn i området kring Lyckeby och det har med järn att göra. Det skulle kunna tänkas ha att göra med att man skeppar ut Blekingejärn som man skeppar ut från den här platsen på den här tiden. DEt är mycket som händer där som skiljer från Vikingatiden.

Jim Hansson: Man har traditionellt sagt att vikingatiden slutar år 1066 och slutet av 1000-talet men många historiker kallar år 1000-1200 i Danmark för tidig Medeltid. Då vill de poängtera att det sker en sorts stadsbildningsprocess. Danmark är lite före Sverige, men det är inte ett solitt rike vid 1100. Det pågår maktkamper mycket internt mellan kungar och olika riken. Det är 1100-talet som är en intern maktkamp innan riket konsoliderar.

Mikael Fredholm: Hela Östersjö-området är i en orolig tid.

Jim Hansson: Man kan skydda sig både mot pirater från andra sidan, men det kan också vara interna strider som gör att man bygger upp såna här verk.

Mikael Fredholm: Sedan blir den här platsen också den östligaste utposten för Danmark mot Sverige. Det är sista posten i Danmark då.  Det blir en viktig knutpunkt. Den öst-västliga landsvägen på land går längs den här ån, det är en jättespännande plats. Det är som Micke sa att det finns egentligen inte så mycket belägg för vad det här handlar om. Det är därför de här lämningarna blir otroligt viktiga där vi kan backa dateringen lite och försöka förstå. Det här är ju inte en liten bonde som har anlagt de här tre spärrarna som är kända här. Det är tusentals pålar, det är klart att de har anlagts i en större kontext i ett större perspektiv.

Jim Hansson: Det finns flrutom Lyckebyfjärden så finns det pålspärrar från sen Vikingatid till tidig Medeltid på flera platser i Blekinge. Det ingår i ett större sammanhang, som är ungefär lika gamla.

Mikael Fredholm: Vi kan dra lite paralleller även om det inte finns några klara kopplingar. På Gotland i Tingsstäde Träsk byggs det en enorm träanläggning ute i sjön ungefär samtidigt som de här pålspärrarna så det är något som händer. Den här perioden vet vi väldigt lite om, det kristnas, vikingatiden tar slut, tidig medeltid. Hansan börjar dominera framåt på 1200-talet. Det blir mycket fokus på Vikingatiden oftast och så tar det ett stort kliv fram till Stormaktstiden när det gäller Sverige.

Jim Hansson: Man ska nog tänka att det här är tidig medeltid. Övergången från Vikingasamhället till Medeltiden, mitt i det befinner sig vi oss i den här transformationsfasen.

Mikael Fredholm: De verkar vara tidigt ute i det här området men sedan vet vi ju inte. Det finns många olika dateringar på det här, men det är C14 som gör att man får ett ganska brett spann på dateringarna. Nu hade vi ju jordens flyt som fick de här jäkligt fina proverna där vi sågade och fick en årsringsdatering. De här pålarna var huggna vintern 1113-1114, så det blev väldigt exakt, och i närområdet.

Estrid Holm: Spännande! Man kan ju tänka att det var orolig tider, de stoppade upp ganska bra så att åtminstone människor han sätta sig i säkerhet. Det finns ett hundratal sådana här bara i Svenska vatten som man känner till, eller hur?

Mikael Fredholm: Något sådant är det. De flesta har vi dålig koll på, det är svårt att dokumentera. Det finns inte så mycket detaljer att titta på. De är inte så jätteupphetsande när man ser dem såhär.

Skratt

Jim Hansson: Man måste verkligen få in det här i ett större perspektiv. Det är där de verkligen kan berätta något.

Estrid Holm: Jag tänker att de måste vara otroligt svåra att konstruera med den tidens möjligheter? Har man någon teori om hur det gick till?

Jim Hansson: Det finns ju Olaus Magnus som beskriver de nordiska folken i mitten på 1500-talet. Det är en munk som beskriver allt från hur man fångar råttor till hur man försvarar sig, allt. Lägger in sill. Det är märkliga grejer. Men där beskriver han också hur man pålar. Det är som en sorts gångspel som man kan se på Vasa, när människor går runt runt men pinnar som sticker ut. Då viras ett rep runt och så lyftar man någonting. I det här fallet på hans bild så lyfter man en stor vikt som man sedan släpper ner, så det blir som en stor hammare som dunkar ner pålarna. Den här står på isen och sen hade man sågat upp en isränna och så stod man på isen och dunkade ner de här pålarna. Det här skulle nog vara omöjligt att göra från en mindre båt.

Mikael Fredholm: Det är vår hypotes I alla fall.

Jim Hansson: Det måste ha gått till så, jag kan inte se att något annat sätt är möjligt.

Musik

Estrid Holm: Med tanke på hur komplicerat det var, fast väldigt smart med isen där. Och att det var så pass vanligt så fanns den här kunskapen inte bara i Sverige?

Jim Hansson: Precis. Mycket av kunskapen som fanns under den här tiden kom från munkar och kristendomen. Man lärde sig bränna kalk och tegel. Den tekniken hade vi inte här innan. Det är mycket av som kommer under den här tiden, Medicinalväxter, via det här. Mycket kunskap som kommer till våra breddgrader vid den här tiden, och pålspärrar kom, det tror jag var mycket tidigare. Det här var ingen match att göra egentligen. Vi har hittat pålar vid Birka, flera hundratal. Det finns vid Hedeby som var en vikingaby och så har man kunnat bygga pyramider 3000 år innan så tror jag inte det här var så konstigt.

Mikael Fredholm: Jag tror inte det var så att någon kom från Tyskland och hade pålar, men det har säket funnits i varje trakt att det funnits någon i varje trakt som haft kunskap hur man bygger i vatten. Man kunde ju bygga stockkistor som man sänkte i hamnar och så. Varje bonde kanske inte kunde det men. Det fanns säkert lokalt.

Jim Hansson: Sen krävs det ju att man ska hugga allt lokalt också, radialspräcka här i eken. Det var ju tusentals små pålar. Det krävs iaf någon på regional nivå som kan samla arbetskraft och genomföra det här.

Estrid Holm: Kanske iaf någon som har sett den här konstruktionen förut någon annanstans. Eller hört talas om?

Jim Hansson: Ja, någon med lite erfarenhet måste det vara absolut.

Musik

Estrid Holm: Det kanske är svårt att svara på, men kan man säga att det här är någon form av standardförsvar?

Mikael Fredholm: Som sagt, det finns på hundra utspridda platser ungefär.

Jim Hansson: Om vi säger såhär, företeelsen hittar vi här på 1100-talet och kanske lite sen Vikingatid och tidig Medeltid. Konceptet att stoppa anfall eller försvara sunt används fortfarande i våra dagar, men med moderna sensorer. Det är en tusenårig tradition att göra det här så jag tror att det sträcker sig längre tillbaka också. det är nog en ghansk självklar grej. Konflikt har alltid funnits.

Mikael Fredholm: Det var ingen ny uppfinning år 1113 att försvara ett sund.

Jim Hansson: Däremot vet vi ju inte när det började bli vanligt. Eller hur länge de har verkat eller fungerat. Hur länge spärrarna var i bruk.

Estrid Holm: Hur länge de var effektiva liksom?

Jim Hansson: Nej precis, här har vi ju enstaka dateringar på enskilda pålspärrar men det kan vara att så att eftersom det är en skog av dem att de inte är nedslagna vid samma tid år 1113. Man kanske har haft den i bruk i hundra år och sedan byggt på. Isarna tar ju sönder pålar och trä ruttnar och så. Det kan ha varit en lång period med samma pålsträckning.

Mikael Fredholm: Det det att det inte går att göra en renodlad arkeologisk dokumentation av spärren, det går att provgräva och se om man hittar fynd så man kan spåra en bredare datering, men annars måste man nästan ta massor med prover i samma pålspärrar istället för att försöka fånga upp olika byggskeden, reparationer och så vidare. Det är en ganska knepig lämning att dokumentera.

Estrid Holm: Det första var där under Järnåldern? Och sedan höll man på en bra bit in på Medeltiden?

Mikael Fredholm: Vi har ju inte hittat jättemånga från sen Medeltid, utan det är snarare sen Vikingatid, tidig Medeltid. Sen vet vi ju inte riktigt. De här spärrarna som hittats, de är inte så bra daterade. Vissa är inte alls daterade. Vi har inget riktigt bra grepp, men som vi vet nu är det ingen från högmedeltid.

Jim Hansson: Jag tänker på Stegeborg, Söderköping, Slätbaken. Där har vi en medeltida borgruin som spärrar inloppet. Den byggdes på 1200 talet. Gustav Vasa byggde torn där. Under den tiden har man blockerat sunden med pålar men där hade man pålat redan under vikingatiden.

Mikael Fredholm: Det finns dateringar där redan från Medeltid, även om jag inte kan säga exakt.

Jim Hansson: Känslan är att det finns väldigt många pålspärrar i Blekinge från sen Vikingatid och tidig medeltid. Kanske även i nutida Sverige som spärrade små sund in till viktiga platser.

Estrid Holm: Hittas sånt i sjöar också?

Jim Hansson: Ja det finns ju appropå borgar, en borg som jag har dykt på, på Gotland. Från 1300-1400-talet. Den har pålar runt omkring sig, så kallade påkransar. Det är ganska vanligt runt medeltida borgar.

Mikael Fredholm: Det finns runt Gripsholms slott i Mälaren också har man hittat ett gäng pålar. De har lite oklar funktion, men det är någon form av anläggning också.

Jim Hansson: Sedan har vi också att man har använt flytande stockar och kättingar som man har kunnat dra upp över sund. Det finns alla möjliga lustiga konstruktioner som använts för att mota fiender eller spärra av områden. Det finns i Vaxholm i krigsarkivet från 1600-talet att det ser ut som en form av flytbryggor. Under det är det pålar som ligger under vattnet med järnskodda spetsar. Man har varit uppfinningsrik vad gäller försvarsanläggningar.

Estrid Holm: Hur skulle de funka? Att båtarna sprang läck?

Jim Hansson: Ja, någonting sådant. Kanske att båtarna skulle fastna där också.

Estrid Holm: Uppfinningsrika är de iaf!

Jim Hansson: Hela tiden när det gäller krig och sådant är det uppfinningsrikedom.

Estrid Holm: Man sänkte väl också skepp som fick ligga som stopp?

MIkael Fredholm: Ja, precis. Det kom ju någongång på 1500-talet med Gustav Wasa, en ny typ av stadsbildning och grej som händer.

Jim Hansson: Om man ska gå tillbaka till Danmark som Blekinge då var, kom jag att tänka på de sänkta vikingaskeppen i Roskilde. Skuldelevsskeppen. Det var sänkta långskepp som spärrade av Roskildefjorden. Det var bara strax före den här Lyckeby-perioden.

Mikael Fredholm: Så har vi ju Skanör-Falsterbo där man hittat under sen Vikingatid att det också är skepp som varit spärr.

Jim Hansson: Det är också gamla Danmnark.

Skratt

Mikael Fredholm: Så det är en företeelse man har använt under lång tid. Det är inga konstigheter att sänka några gamla skepp eller slå ner pålar egentligen.

Estrid Holm: Om de ändå börjar bli lite värdelösa de där skeppen. Vi pratade om det i början att man inte vet så mycket om den här tiden. Vad kan den här typen av expeditioner som ni gör bidra till historieskrivningen?

Jim Hansson: Nu börjar vi ställa många nya frågor, vad skyddar det här? Jag har först tänkt att den här staden den stor i Lycko på 1300-1400-talet. Det var då den var i bruk med handel och så, men nu börjar man fundera på om den fanns tidigare. Eller om det fanns något innan den här staden som de här pålspärrarna skyddade? Man börjar ställa massa nya frågor. Och kanske i senare sammanhang om man forskar vidare att man kan få en bättre bild av 1100-tals samhället.

Mikael Fredholm: Det måste ha varit något där tidigare. Det är ingen bonde som slår ner alla de här tusentals pålarna. Det måste ha varit en större organisation eller syfte. Det är det vi inte riktigt vet. Därför skulle vi få ett bättre grepp med dateringar om vi kollade när de här ligger i tid, överlag i Sverige och gamla Danska områdena. När kommer de här? Vad hände då? Är det de kristna? Vi vet inte vilka som har anlagt det här egentligen.

Estrid Holm: Har ni något sådant samarbete med arkeologer på land?

Jim Hansson: Ja vi har ju kollegor, många av oss har jobbat på land också. Vi försöker ju att inte bara hålla oss under ytan. Om vi bara skulle göra det skulle vi inte förstå oss på det här överhuvudtaget. Vi läser mycket litteratur som landarkeologer har skrivit. Stöter vi på något där vi går på patrull där vi måste fråga något, frågar vi ju de som har bättre koll helt enkelt. Man måste verkligen hjälpas åt, gärna tvärvetenskapligt också när det är möjligt.

Musik

Estrid Holm: Har ni fler sådana pålspärrsexpeditioner på gång?

Jim Hansson: Ja vi har ju någon här i vår på Södertörn på gång.

Mikael Fredholm: Vi har hittat en ny pålspärr som ligger i Stockholms Skärgård som ligger i ett väldigt spännande läge. Vi ska försöka ge oss ut och titta på det, men där blir det oerhört intressant att se den dateringen om det sammanfaller med samma period eller om det är tidigare. Det vet vi ingenting om, eller hur det är konstruerat, mer än att det ska finnas där.

Jim Hansson: Den ligger också i inloppet till en vik där det finns historiska lämningar längst in i viken.

Mikael Fredholm: Också borglämningar och Vikingatida gravfält finns det där. En runsten och 1600-tals slott. Det är en skitspännande plats. Så det här ska bli oerhört spännande. Det kan ge en väldigt god fingervisning om vem som har gjort det här. När man ser helhetsbilden där.

Jim Hansson: Vi kommer inte släppa det här. Vi kommer försöka att undersöka vidare i Lyckeby och Blekinge tror vi. Exakt hur och vilken omfattning vet vi inte.

Mikael Fredholm: Vet att Blekinge läns museum har sökt lite pengar just för att ta lite dateringar på det här pålspärrarna. Så vi ska se om vi kan slå våra påsar ihop där och hjälpas åt. Hade varit jättekul om vi kan kombinera den här nya grejen i Stockholm som en privatperson har hittat och få en bättre lägesbild. Jag tycker att det är jättespännande. Just att det är samma kontinuitet och syfte som det är idag. Det finns mycket att forska kring.

Estrid Holm: Nu är det ju också lite i skuggan av ett pågående krig.

Mikael Fredholm: Där många av de här sunden i allra högsta grad är lika relevanta som för femhundra och nästan tusen år sedan. Det är nästan skrämmande när man tänker på att man valde ut de här platserna av en anledning och att de fortfarande är lika strategiskt viktiga och relevanta idag.

Estrid Holm: Om vi bara ska återvända till Lyckebyfjärden där, när ni är där och håller på och jobbar. När man ligger och ska sova på kvällen, tänker man då på..?

Skratt

Estrid Holm: De där andra människorna som levde där och det måste vara så..?

Jim Hansson: Jo, men så är det. Det blir ju nästan mer frågor än svar när man hittar en sådan här grej. När man inte vet så mycket, det måste till ett större grepp. Men visst det är klart att man funderar på det. Det är ju en skitspännande del av historien när det händer en sån stor brytpunkt som i det här fallet när det övergår från Asatron till det Kristna. Vem var det som anläggde det här? Ville man försvara sig mot Kristendomen eller är det Kristendomen själva som gjorde det här? Det vet vi inte riktigt.

Mikael Fredholm: På kvällarna efter en dykvecka brukar jag vara ganska trött..

Skratt

Mikael Fredholm: Det är sol eller kallt och då är man trött och somnar ganska bra!

Jim Hansson: Vi räknar inte får eller så, vi räknar pålar!

Skratt

Musik

Tuva-Lisa Ragnström: Det var Vrakpoddens producent Estrid Holm som träffat Jim Hansson och Mikael Fredholm. Dykande marinarkeologer från Vrakmuseet på Djurgården i Stockholm.

[bandningen slutar]