Umeå

När Umeå passerat Öregrund och fortsätter sin färd norrut övergick vädret från lugnt och behagligt till snöstorm, dimma och en temperatur som kröp ner till 18 minusgrader. I jämnhöjd med Gnarp grundstötte fartyget flera gånger på Lillgrundet och det inrusande vattnet släckte pannan. Besättningen insåg snabbt att fartyget var förlorat.

När man skulle sätta livbåtarna i sjön kapsejsar den ena och flera personer drunknar. Endast en svårt skadad eldare lyckas ta sig upp i den vattenfyllda båten men upptäcker att årorna är borta. I den andra livbåten lyckas 15 personer ta plats 9 män och 6 kvinnor. Livbåten togs sig iland på den obebodda ön Gran där de femton lyckas gör upp en eld. Efter tre dygn med snöstorm och kyla räddades de av folk från fastlandet. Livbåten med den svårt skadade eldaren flyter senare iland men då har eldaren frusit ihjäl.

1858 påbörjade skeppsbyggmästaren Willehard Sandström ett bärgningsförsök. Han var känd som en skicklig vrakletare. Sandström byggde en slags ubåtsliknande farkost som han planerade att använda när Umeå skulle bärgas.

Den äggliknande farkosten rymde två personer och var utrustad med fönster och redskap med vilka Sandström planerade att fästa järnstänger med långa kedjor i fönstren och under propeller på vraket. Problemet för Sandström var att han inte hittade vraket och hela bärgningsoperationen slutade mycket olyckligt för honom.

Sandström drabbades av psykisk ohälsa. Hälsa blev dessutom inte bättre då han även förfrös fötterna och därför fick bägge benen amputerade.