King

Kil-klassens fartyg byggdes för anti-ubåtskrigsföring och utrustades med hydrofoner och sjunkbomber för att effektivt skydda de allierades fartygskonvojer under första världskriget. Fartygen byggdes dubbelsidiga, lika i fören som i aktern, för att ubåtarnas besättningar skulle ha svårt att avgöra åt vilket håll fartyget färdades. Fartygen kamouflagemålades för att förstärkte förvirringen för de som såg fartygen. Deras krigsinsatser blev marginella då kriget slutade ungefär samtidigt som fartygen togs i tjänst.

48 av de 54 färdigställda fartygen såldes 1919 och 1920 till varv som byggde om fartygen till lastfartyg. HMS Kilgarvan döptes om till Heather King för att 1926 säljas till Bröderna Lothe A/S i Haugesund, Norge, och döptes om till King. De norska ägarna använde fartyget i sillfiske, som valfångstfartyg och som lastfartyg.

Den 19 november 1941 var King på väg från Holtenau i Tyskland till Kalmar i barlast. Det var en svag sydlig vind men tjockan gjorde att sikten var begränsad. Den dåliga sikten gjorde att man ombord på King missbedömde avståndet till land och grundstötte hårt på den södra delen av Utklippan. Vid grundstötningen sprang fartyget läck. Kapten rekvirerade bärgningshjälp och Röda Bolagets bärgningsångare Dan kom till platsen.

Dan gjorde flera försök att dra King av grundet men utan att lyckas. Den 23 november lämnade Dan platsen för att gå till Karlskrona för att bunkra. Samma dag gjorde kraftiga vågor att King kom loss från grundet. Försök gjordes att bogsera in fartyget på grundare vatten men istället sjönk King några distans från Utklippan. Besättningen räddades. Idag står fartyget mycket välbevarat på 38 meters djup.