Torö

Efter flera veckors förhandlingar släpptes Torö och de 20 i besättningen den 7 december. Torö lämnade Swinemünde och gick till Malmö för att lasta 1770 ton kvartsit för vidare transport till Rönnskär. Fartyget lämnade Malmö halv åtta på morgonen den 12 december.

När kriget bröt ut i början av september 1939 lade Tyskland genast lägga ut minor i farlederna in till Östersjön. Redan efter några dagar föll det första fartyget offer för den tyska spärren. Sverige inledde arbetet med att märka ut en säker farled förbi bland annat södra Sverige och genom Öresund, neutralitetsleden. Tyskland respekterade till en början den svenska territorialgränsen.

När Torö lämnade Malmö gick hon neutralitetsleden in i Östersjön. Men fartyget hann bara runda Falsterbonäset innan en kraftig smäll hördes från den bakre delen av fartyget. Smällen var så kraftig att en eldare som stod på akterdäcket kastades i vattnet. Han bärgades av ett fartyg som låg strax bakom Torö. Besättningen samlades omedelbart på däck. Styrbords livbåt gick att använda och alla tog plats i den. Ångaren sjönk nästan omedelbart därefter och ställde sig på botten med akterdäcket en halvmeter under vattenytan. När männen i livbåten förstod att Torö stod på botten återvände de ombord för att samla ihop sina privata ägodelar.

Bärgningsångaren Diana kom till platsen och kunde konstatera att fartyget inte gick bärga fartyget. Skadorna var så stora att det inte gick att få skrovet tätt inför en bärgning. Besättningen följde med Diana tillbaka till Trelleborg. Efter förhör med besättning och lotsar drogs slutsatsen att Torö gått på en bottenförankrad mina och att minan lagts ut natten innan Torö passerade.

Torö bröts genom sjögång och isskruvning i flera delar och blev kvar på platsen fram till 1952 då de sista delarna bärgades.